Nina Broman Costa
Du arbetar som säljare på bensinstation, och är fackligt förtroendevald i Transportarbetarförbundets avdelning 5 i Stockholm. Hur började ditt fackliga engagemang?
Nina: Det började med att jag fick besök under nattpasset av en av Transport Avd.5:s bästa aktivister i dåvarande ”uppsökerigruppen”. Han fick mig att inse att man faktiskt kan göra något åt arbetsmiljöproblem genom att engagera sig aktivt som facklig, så jag blev skyddsombud på min arbetsplats. Jag var redan medlem i facket men passiv. Jag organiserade därefter min arbetsplats och vi fick till förändringar. Idag är jag förtroendevald avdelningssekreterare på 35%, sitter i avdelningsstyrelsen och dess verkställande utskott, men är dessutom fortfarande skyddsombud. Jag ingår också i Transports avtalsdelegation inför avtalsrörelsen. Att vara med och påverka beslut som fattas är viktigt och jag utgår alltid från mitt arbetarklassperspektiv. Vad är bra för oss arbetare?
Vad är det bästa du vet med att vara fackligt engagerad?
Nina: Att ha styrka att åstadkomma förändringar som gör skillnad för oss på golvet. Tillsammansskapet. Ensam är sällan stark, men tillsammans kan vi skapa förändringar. Att se att man faktiskt kan påverka arbetsmiljön och vardagen för oss hårt arbetande människor, det ger mig styrka och energi att fortsätta kämpa för våra villkor.
Vad är det tuffaste med att vara fackligt aktiv?
Nina: I vissa lägen får man ta fighten ensam. Det går det med, fast det är tufft. Jag vet ju dock i mitt hjärta att många har haft nytta av mina strider, och det gör mig glad såklart. Men jag önskar att fler såg vikten av att engagera sig fackligt istället för att vara passiva medlemmar.
Vad ser du som dom viktigaste utmaningarna för er i Transport idag i den fackliga verksamheten? Hur bygger ni ett starkare Transport?
Nina: Att vi lyckas organisera och få fler aktiva medlemmar. Högern och nyliberala krafter har skapat en arbetsmarknad som är oerhört segregerad. Det gäller att inte ställa arbetare mot varandra, och att stå upp för kollektivavtalen, som kan vara det viktigaste vi har idag. Vi bygger ett starkare Transport genom organisering, utbildning och kunskap om facklig verksamhet.
Vilka facklig-politiska frågor ser du som särskilt viktiga idag?
Nina: Det finns två frågor som definitivt har mitt fokus. Den ena är LAS-frågan, såklart. Det är den viktigaste frågan för facket, om vi alla inte ska backa 100 år och stå med mössan i hand igen och bli provanställda på livstid. Vi ska ha trygga anställningsformer!
Den andra är socialförsäkringssystemet. Det behöver definitivt reformeras. Betänk till exempel att vi löntagare avstår löneutrymme för att ha sjukpenning om vi blir sjuka. De pengarna är inte ens öronmärkta till det längre, det beslutade Alliansen 2013. Vårat avstådda lönepåslag som ska gå till att ge oss trygghet om vi blir sjuka går numera in i den allmänna skattebasen, samtidigt som direktiven till försäkringskassan som gavs av S-MP-regeringen 2015 är helt absurda. De gör så att vi hamnar mellan stolarna och har en allt för låg ersättning, om vi får någon alls.
Det skapar inte tillit till att bidra till skattesystemet och den som har råd skaffar privata försäkringar istället. Mottot måste vara att 80% får 80%, oavsett om vi är arbetare eller tjänstemän, så att alla ser värdet och nyttan i att betala skatt. Eller så kanske det löneutrymme vi avstår ska ges som ett plus i vårat lönekuvert, så att vi arbetare också har råd med privata försäkringar? Det skulle innebära 3,55% i lönepåslag utöver den löneökning vi förhandlar fram. Men den vägen vill vi inte gå! Vi måste alla solidariskt bidra till det system som en gång fungerade som ett skyddsnät när vi blev sjuka. Det är dags att reformera, göra om och göra rätt!
Ålder: Snart 50 år.
Bor: På landet i Knivsta, söder om Uppsala.
Familj: Två vuxna döttrar och katten Sixten.
Fritidsintresse: Trädgård och god mat.