Johannes Weiberg
Johannes Weiberg är icke-snusaren som är klubbordförande på Swedish match. Han brinner för interndemokrati, segling och arbetstidsförkortning.
Facklig vänster: Du arbetar som maskinoperatör på Swedish Match fabrik i Kungälv där du också är ordförande för Livs lokala fackklubb. Hur är det att arbeta på din arbetsplats? Hur många jobbar där och hur många organiserar klubben?
Johannes: Det är intressant att jobba inom industrin och med snustillverkning, även om det knappast är en miljö jag trodde att jag skulle hamna i eftersom jag själv inte snusar. Arbetsmiljön och är bra och kollegorna trevliga. Sammanlagt är vi ungefär 240 medlemmar och 270 kollektivanställda. Det är ett roligt jobba på en arbetsplats med många kolleger på samma arbetsställe.
Facklig vänster: Hur länge har du varit engagerad och hur började ditt fackliga engagemang?
Johannes: Jag började engagera mig i Transport när jag jobbade som väktare år 2014, för att jag var trött på alla behovsanställningar och osäkra timanställningar. Vi kämpade för att öka medvetenheten om fackligt arbete och fackens betydelse både i historien och idag.
Framför allt jobbade vi för att arbetsköparna i Bevakningsbranschen inte skulle kunna köra över de anställda och missbruka sin makt. Vi jobbade för att få en seriös bransch med schyssta villkor och för att stoppa underbudskonkurrens mellan de olika företagen. Jag var aktiv i bevakningssektionen i Göteborg där vi kunde hjälpa varandra med att dela erfarenheter med hur vi tacklade olika problem som dök upp i de olika klubbarna.
Facklig vänster: Vad är det bästa du vet med det fackliga engagemanget?
Johannes: Jag tycker väldigt mycket om att påverka andra människor och hjälpa de svaga i samhället och som facklig gör man det väldigt tydligt och direkt. Jag gillar att träffa kamrater och att bevara och att utveckla demokratin i förbundet och att diskutera ideologi med andra insatta och intresserade personer.
Facklig vänster: Vad är svårast?
Johannes: Det svåraste och viktigaste är att få medlemmarna intresserade av fackliga frågor och samhällsfrågor och att hålla fokus på de viktiga problemen. Det gäller att tydliggöra vad facket är för något och att visa hur viktigt det är att vara medlem, och att visa att det är vi tillsammans som är facket. Facket är vi i arbetarklassen tillsammans och inte någon myndighet eller något företag som kommer in när vi behöver hjälp.
Facklig vänster: Hur jobbar du med dina kamrater i klubben för att involvera och göra medlemmarna delaktiga i den fackliga verksamheten och för att vara en stark motpart på arbetsplatsen?
Johannes: Vi är en stor arbetsplats och därför är det viktigt att äga informationen, så att företaget inte tar på sig äran på det som vi har drivit igenom eller tagit ut som skadestånd. Vi försöker även uppmuntra medlemmar till olika uppdrag och vi har som mål att hålla lokala utbildningar och träffar när det blir möjligt igen, efter Corona.
Facklig vänster: Kan du nämna två fackliga eller facklig-politiska frågor som du ser som särskilt viktiga idag?
Johannes: För min del är det avgörande att vi lyckas minska möjligheten att ta in bemanning, tidsbegränsade eller andra osäkra anställningsformer. Tryggheten på jobbet är väldigt viktigt för mig och mina kamrater.
Vi jobbar också för att vi skall minska den generella arbetstiden. Dels för alla i samhället och i min bransch men i synnerhet för de som jobbar natt eller skift. Min syn är att vi i industrin måste gå före för att göra det normerande på arbetsmarknaden för att senare kunna lagstadga det på hela arbetsmarknaden.
Till sist är medlemsdemokratin en hjärtefråga för mig. Det handlar om insyn i förbundets arbete för alla medlemmar, inte bara för de med förtroendeuppdrag. Jag skulle vilja införa en typ av medlems- och informationsmöten så att vanliga medlemmar kan få bättre koll på hur man arbetar på fler nivåer i mitt förbund.
Ålder: 33
Bor: Göteborg
Familj: Gift
Fritidsintresse: Segling
Paradrätt och bästa musiken: Spagetti med sojafärssås. Ett band jag uppskattar är The Dreadnoughts.