Anton Hultberg
Anton Hultberg har jobbat som cykelbud på företaget Movebybike, som tidigare varit lite av ett flaggskepp för Miljöpartiet i Stockholm, men som på sistone hamnat i blåsväder på grund av bristande säkerhetsrutiner och dålig arbetsmiljö. Movebybike har inspirerats av gig-ekonomins lösa anställningsformer, och motsatt sig kollektivavtal. Anton reagerade, och berättade om situationen i ETC, vilket ledde till en debatt om villkoren för dom anställda. Facklig vänster fick till en intervju med Anton.
Facklig vänster: Du arbetar på företaget Movebybike, som varit i blåsväder senaste tiden, där du efter att arbetskamraterna valt dig som skyddsombud har varit aktiv och påtalat stora brister i säkerhets- och arbetsmiljöfrågor. Hur började ditt fackliga engagemang, och hur har företaget reagerat på skriverierna det genererat?
Anton: Jag har alltid varit vänster, och med åldern har jag förstått vikten av det fackliga arbetet. När jag läste på universitetet jobbade jag extra på ett gruppboende och var förtroendevald i kommunal. Sedan blev jag journalist och då tappade jag helt förtroendet för facket, som vägrade göra något åt utlasningarna.* Jag började på Movebybike 2016. Då var det ett kul företag som visade folk hur mycket man kan flytta med en lastcykel. Sedan, när företaget började inspireras av gigekonomin, tyckte jag att det var dags organisera, dokumentera och pressa på för kollektivavtal. När det inte funkade gick jag till pressen.
Facklig vänster: Vad är det bästa du vet med att vara fackligt engagerad?
Anton: Att folk frågar saker. Att de får hjälp. Att vi driver saker tillsammans.
Facklig vänster: Vad är det tuffaste med att vara facklig?
Anton: Att bli motarbetad och utfryst (fast jag kan bli lite peppad av det också!).
Facklig vänster: På Movebybike är den fackliga anslutningsgraden låg, bl.a. för att många har osäkra anställningar. Hur har du jobbat med att få med flera av dina kamrater och för att involvera dem i arbetet för att skapa en bättre arbetsplats?
Anton: Jag och mina fackligt engagerade kollegor har försökt, men pga hög genomströmning och osäkra anställningar är det få som vågar. Har dock peppat några till att uttala sig i media.
Facklig vänster: Kampen mot otryggheten i den framväxande gig-ekonomin har engagerat dig, och nyligen var du med i en radiodebatt där bl.a. arbetsmarknadsminister Eva Nordmark deltog. Vad tycker du är det viktigaste för att komma till rätta med otryggheten på arbetsmarknaden i allmänhet, och mer specifikt inom branschen du jobbar i?
Anton: De som jobbar i gig-ekonomin måste lära sig av historien. Vi har haft daglönare förut, det lyckades vi motarbeta genom organisering och systematiskt arbete. De som inte jobbar i gigekonomin måste förstå att den är en stor experimentverkstad för galna upptåg från startupz vars innovationer (typ: jobba med en app) mycket väl kan ha normaliserats innan nästa generation ska ut på arbetsmarknaden. Kort sagt: Gig-arbetarna måste utveckla ett klassmedvetande. Vi andra måste förstå allvaret.
* Utlasningar = när arbetsgivare avslutar tillfälliga anställningar för att undvika att sådana ska omvandlas till en tillsvidareanställning (vilket i allmänhet sker tidigast efter 6 månader som provanställd eller efter 2 år om det rör sig om en visstidsanställning eller ett vikariat, om inte kollektivavtalet säger något annat).
Mer om Anton:
Ålder: 44 år gammal
Bor: Midsommarkransen, Stockholm
Familj: Dotter, Olga, 11 år
Fritidsintresse: Vegansk matlagning, karate, cykling
Favoritmusik: Reggae/dancehall