Kajsa Bysell
Om du någon gång på Stockholms centralstation köpt en kaffe på Caffè Ritazza (ett kafé nära entrén) – kanske i farten på väg till ett tåg – är det fullt möjligt att du blivit serverad av baristan Kajsa Bysell. I så fall har du växlat ett ord eller två med Hotell och Restaurangfackets ordförande i Stockholm-Gotland, en eldsjäl som brinner för organisering och facklig utbildning. Facklig vänster fick till en intervju där Kajsa delade med sig av många viktiga insikter.
Facklig vänster: Kajsa, hur började det fackliga engagemanget för din del?
Kajsa: För mig började min fackliga resa som för många andra, jag hade en facklig förtroendevald på arbetsplatsen som sa ”Kajsa, du är ju rivig och vågar säga ifrån, ska du inte bli skyddsombud?”. På den vägen är det. Jag gick en medlemsutbildning och fick träffa fler branschkollegor som liksom jag såg orättvisor på sina arbetsplatser. Där och då bestämde jag mig för att alltid arbeta mot orättvisorna som ofta uppstår och för allas lika värde i arbetslivet.
Facklig vänster: I avdelningen som du leder är du en känd organisatör, och en flitig medlemsvärvare som också är pådrivande i arbetet med att bilda nya fackklubbar inom HRF. Vi vet också att studier ligger dig varmt om hjärtat, och att du är kursledare för såväl nya fackliga medlemmar som för förtroendevalda. Vad är roligast i det fackliga engagemanget? Vad känns viktigast?
Kajsa: Bildningsfrågorna är för mig det vassaste och viktigaste verktyget vi inom arbetarrörelsen har. Folkbildning har genom historien fått facken att växa sig starka och det är fortfarande min uppfattning att ett starkt och aktivt bildningssystem kommer att leda till kollektiv styrka på våra arbetsplatser. Bildning är organisering, och organisering är målet för att navet som är den lokala fackliga organisationen ska lyckas. Det är så vi kan upprätthålla den svenska modellen som vi under årtionden byggt upp.
Så ja, det är bildningsfrågorna jag tycker är viktigast inom arbetarrörelsen. Med det sagt är det inte bara dom traditionella utbildningsvägarna jag syftar på. Det som ger mig mest glädje är att tänja på gränserna, våga nytt och att alla medlemmar ska ha likvärdig rätt till bildning. Facken måste som jag ser det bli bättre på att möta alla där individen står. Se till behoven och finna lösningar så att alla inkluderas och utvecklas inom facken. Ofta ses saker som hinder och där måste tanken övergå till att ett hinder kan vara en möjlighet. Vill du organisera dig måste facken finna plats för just dig i stället för att placera dig i den traditionella fackliga världen. Att väva ihop klassfrågor, feminism och arbetsrätt genom att belysa de samhällsfrågor våra medlemmar lever med är av största vikt. Vi måste våga prata klass för att uppnå framgång i ett jämställt arbetsliv. Vi måste göra det naturligt att prata politik och hur allt hänger ihop. Allt detta utan fluffiga stora ord och mer på ett sätt som alla förstår och kan relatera till.
Facklig vänster: Under pandemin har hotell- och restaurangpersonal drabbats särskilt hårt av uppsägningar, och många har också haft en utsatt situation beträffande smittspridningen i och med de många kontakterna man har med kunder inom branschen. Hur skulle du sammanfatta det år som gått? Vad har varit tuffast, och vilka är lärdomarna?
Kajsa: Förra året börjades superstarkt. Den avdelning jag leder organiserade som bara den. Det bildades lokala klubbar och medlemmar radade upp sig för att gå en utbildning. Sen kom Covid-19 som en bomb. En tsunamivåg av uppsägningar översköljde oss, och vi förlorade massvis med kollegor över en natt när alla med otrygg anställningsform rakt av fick gå hem. Samtalen strömmade in på jourtelefonen och på arbetsplatserna med frågor om uppsägningstider, löneutbetalningar och korttidspermittering. Framför allt var det väldigt många som var oerhört ledsna och uppgivna. Timmar med medlemmar som grät då de mist all inkomst över en natt. Frågor om hur dessa skulle ha råd med hyrorna nästa månad eller hur de skulle kunna ge deras familjer mat nästa vecka.
Det gångna året har varit upp och ner. Förutsättningarna har ständigt ändrats för både oss som arbetar i branschen så som för arbetsgivarna. Det är ovist och min förhoppning är att vågen snart sköljt bort. Jag kommer ta med mig av all jäklar anamma jag upplevt ute på arbetsplatserna. Att hjältarna i branschen efter detta ska belönas och att vi tillsammans måste hålla ihop för att alla ska få trygga anställningar och en jäkla bra arbetsmiljö. Anställningstryggheten har aldrig förr varit så viktig.
Facklig vänster: Hur arbetar ni på avdelningen och i klubbarna för att involvera medlemmarna i den fackliga verksamheten? Vilka är dina bästa tips i arbetet för att göra facket till en stark motpart på arbetsplatsen?
Kajsa: Inkludering är ett nyckelord för mig. Våga tillåta förändringar. Inom HRF arbetar vi hårt med att alla nyvalda förtroendevalda snabbt ska få gå de utbildningar som krävs för uppdraget. Ser vi på andra förbund som kanske inte har lika stor medlemsomsättning eller omsättning av förtroendevalda så kan en utbildningsplan sträcka sig över flera år. Hos oss är det raketfart som gäller. Vi måste köra på hundra procent från dag ett för att ge de förtroendevalda den kompetens de behöver för att vara den starka motparten i förhandlingsrummet. Vikten av att samtala, förankra och bilda medlemmarna i klubbarna är a och o.
Facklig vänster: Kan du nämna två fackliga eller facklig-politiska frågor som du ser som särskilt viktiga idag?
Kajsa: Ser jag till min egen arbetsplats, men även hos många fler, är det arbetsmiljöfrågorna som måste stärkas och arbetas hårdare med. Särskilt nu, under och efter pandemin. Skyddsombudens roll måste stärkas och arbetsgivarna måste satsa på utbildning för dem, och ta sitt ansvar för att samarbetet med den lokala fackliga parten blir ett fungerande, seriöst och systematiskt arbete.
Blickar jag ut över branschen och även till andra branscher så är det ett måste att anställningstryggheten stärks. Redan innan pandemin hade vi enormt många branschkollegor med orimligt otrygga anställningar och min farhåga är att nu, när branschen kickar igång igen, kommer detta vara det nya normala. Det kommer att bli en gigantisk utmaning, och därför måste lagstiftarna backa upp oss i de fackliga leden genom att skrota otrygga anställningsformer som allmän visstid.
Mer om Kajsa
Ålder: Snart 37
Bor: Stockholm
Familj/civilstatus: Sambo
Fritidsintresse: Umgås med vänner och familj, gärna till god mat/dryck och fotboll.
Favoritmat: All pasta
Favoritmusik: Svensk reggae och Hiphop