Joakim Häggkvist
Joakim Häggkvist är fackligt aktiv i Fastighetsanställdas förbund och verksam som skyddsombud hos en av Sveriges mest utskällda arbetsgivare, statligt ägda Samhall. Trots att klimatet mot dom anställda och mot fackliga kan vara tufft vägrar Joakim att ge upp. Hans fackliga engagemang och glöden han känner för arbetsmiljöfrågorna bottnar i övertygelsen att arbetare måste hålla ihop och vara starka tillsammans. Facklig vänster fick till en intervju.
Facklig vänster: Du arbetar som lokalvårdare på Samhall och är bl.a. aktiv som skyddsombud. Hur började ditt fackliga engagemang?
Joakim: Mitt fackliga engagemang började när jag började jobba, vilket var i tjugoårsåldern. Jag jobbade på Samhall som lokalvårdare, där jag blev vald till skyddsombud. Engagemanget kom sig av att jag tidigt fick ett stort intresse för arbetsmiljöfrågorna. Mina arbetskollegor ska ha en god arbetsmiljö och jag med. Jag brinner fortfarande för att vi ska ha en bra arbetsmiljö, och det är genom facklig organisering vi kan få det. I någon mening har jag säkert påverkats också av att föräldrarna engagerade sig, min mamma var t.ex. lokalt förtroendevald i fackklubben på sitt jobb.
Det fackliga engagemanget fortsatte också när jag jobbade som kyrkvaktmästare, men då inom Kommunal. Jag hade hand om tolv kyrkor som skulle underhållas. Nu, sedan några år, är jag tillbaka på Samhall och jobbar med lokalvård på 50 procent. Jag städar tillsammans med några andra på en butik, Willys i Skäggetorp. Det är en stor anläggning med både butikslokaler och kontorsutrymmen.
Utöver det är jag verksam som skyddsombud på 50 procent, vilket till stor del består i att gå skyddsronder på flera matbutiker. Jag har också varit med och bildat fackklubb, och vi har nu en klubbstyrelse med åtta ledamöter. Fyra kamrater i klubbstyrelsen, inklusive jag själv, sitter också i Fastighets avdelningsstyrelse i Mjölby. Där är också min son Andreas aktiv, som också jobbar på Samhall.
Facklig vänster: Vad är det bästa du vet med att vara fackligt engagerad?
Joakim: Det bästa är att det fackliga engagemanget ger möjlighet att vara ute och träffa arbetskamrater på andra arbetsplatser, främst i samband med skyddsronder. Vi är väldigt utspridda, och det är inte helt enkelt att hitta varandra, men via det fackliga lyckas vi hålla ihop. Jag tycker mycket om att vara ute och prata om arbetsmiljöfrågorna, dels för att dom intresserar mig, dels för att det är så uppskattat. Kollegorna har många frågor och vill ofta ha hjälp och svar på frågor, och det är fint att ha förtroendet och möjligheten att kunna vara det stödet. Jag tycker också om att informera om dom fackliga försäkringarna, som också är en del av uppdraget som skyddsombud i Fastighets. Försäkringarna är viktiga, och det finns många som inte känner till innehållet, så det behövs verkligen informeras om. Och även det brukar vara väldigt uppskattat.
Facklig vänster: Vad är det tuffaste med att vara facklig?
Joakim: Det finns många brister i arbetsmiljön för Samhalls-anställda, och det är många gånger så att arbetsledningen inte respekterar oss som gör jobbet. Det är inte ovanligt att arbetsledningen försöker pressa anställda att arbeta trots att man har ont och det värker i kroppen, och trots att man säger det. När vi påtalar att vi behöver bli fler som gör jobbet är det inte ovanligt att vi får till svar att ”då får ni byta arbetsplats”. En del av problemen kan vi konfrontera genom att agera som skyddsombud, och jag har lagt 66a* vid fler än ett tillfälle. Det är inte alltid det hjälper, men ibland leder det till förändringar som är till det bättre.
En svår situation som uppstår emellanåt är när enskilda medlemmar kommer direkt till oss, och inte vågar gå till cheferna med kritik på grund av att dom är rädda. Då är det inte sällan så att cheferna tar ut ilskan på oss fackliga när dom tycker att de enskilda medlemmarna ska snacka direkt med dom, men det är ju inte alltid så enkelt, och vi måste alltid stå upp för våra medlemmar. Men det vanliga är att vi erbjuder oss att följa med som vittnen och stöd till medlemmen, och det brukar bli bäst då. Efter många år som fackligt aktiv hanterar jag ändå de flesta sådana situationer med en trygghet i insikten att vi har rätten på vår sida.
Facklig vänster: Hur jobbar du med dina fackliga kamrater för att involvera medlemmarna i verksamheten och för att vara en stark motpart på arbetsplatsen?
Joakim: Vi ligger på och ser till att dom kommer på de möten som klubben ordnar. Det är åtminstone två större medlemsmöten per år, och dom har vi på arbetstid. Vi ordnar även medlemsmöten i avdelningen, som vi ofta kombinerar med tipspromenad och grill. Det är viktigt med social samvaro i det fackliga arbetet. Dom flesta på arbetsplatserna i Linköping och Motala är också med i facket. Men vi kan bli fler ändå. Bland annat har vi flera kollegor som p.g.a. tidigare arbete inom industrin är felorganiserade och är med i IF Metall trots att dom borde vara med i Fastighets. IF Metall har lite billigare medlemsavgift, så det är inte helt enkelt att övertyga dem, men förhoppningsvis kan vi få fler att inse att de ska vara med i det fackförbund som faktiskt kan företräda dom.
Facklig vänster: Vilka frågor ser du som särskilt viktiga idag, politiskt och fackligt?
Joakim: Det viktigaste är att vi arbetare ska vara starka tillsammans, det är så vi kan förbättra vår situation, och därför är det viktigt att fackföreningsrörelsen håller ihop i frågan om anställningstryggheten och inte ger upp LAS. Vi ska inte ge oss vika, det handlar ju om saker vi fått för att vi kämpat, och våra rättigheter ska vi inte ge upp lättvindigt. För oss som är anställda i Samhall, och för många av Fastighets lokalvårdare, är frågan om att höja lönerna också en mycket viktig fråga. Vi har löner på omkring 23 000 kr före skatt, så solidariska låglönesatsningar är jätteviktiga för att vi inte ska halka efter, och kunna leva värdigt.
Jag anser också att efterlevnadsförsäkringen som vi omfattas av via det fackliga medlemskapet borde omfatta fler familjemedlemmar, och inte bara den person som man har uppgett att man lever med.
Mer om Joakim:
Ålder: 49 år
Bor: I en hyresrätt i Skänninge, en tätort som ligger mellan Motala och Mjölby.
Familj: Lever som singel med den yngre av sönerna, Alexander som är 20 år gammal.
Fritidsintresse: Det är framförallt fritidspolitiken där jag engagerar mig för Vänsterpartiet. Sen tycker jag om promenader, att vara ute och cykla, och trivs överhuvudtaget väldigt bra i naturen. Och givetvis att umgås med kompisarna.
Musik: Christer Sjögren är den stora favoriten. Tycker också om att lyssna på radio, och då helst Mix Megapol och den relativt nya kanalen Star F5 (som kör mycket 70, 80, och 90-talsmusik). Det är avkopplande att ha radion i gång!
*Att ”lägga en 66a” innebär att framföra en skriftlig begäran om arbetsmiljöåtgärd, som ett skyddsombud kan lämna till arbetsgivaren. Den åberopar sjätte kapitlets sjätte paragraf i Arbetsmiljölagen. Om inte arbetsgivaren åtgärdar de påtalade riskerna kan skyddsombudet vända sig till Arbetsmiljöverket för att begära åtgärder.