Monika Roll
Hennes drivkraft, och energi går inte att ta miste på. Utöver det lokala arbetet med klubben ansvarar för hon för produktionen av Seko Stockholms medlemstidning, och i höstas var hon engagerad i Sekos förhandlingsdelegation på Spårtrafikavtalet. Efter bara några år som fackligt förtroendevald har Monika Roll hunnit få en hel del erfarenheter som hon gärna delar med sig av.
För Monika följde det fackliga engagemanget på det politiska. Och vikten av att engagera och organisera fler i både fack och parti känns självklart: ”Bra idéer och program är inte särskilt mycket värda om vi inte är många som är beredda att stå bakom och genomföra dem”.
Facklig vänster: Du är lokförare på pendeln i Stockholm och fackligt engagerad i Seko Stockholm. Hur började ditt fackliga engagemang?
Monika: Det var faktiskt mitt politiska engagemang som började innan det fackliga. Jag gick med i Vänsterpartiet 2017 och blev sedan fackligt aktiv på min arbetsplats ett år senare, 2018. Då hade jag redan jobbat på järnvägen i över 10 år. Jag har alltid haft hjärtat på rätt ställe men tog inte steget att bli förtroendevald förrän då.
För mig är den ideologiska drivkraften stark. När jag tänker på kraften som finns hos kollektivet och vad vi kan åstadkomma när vi organiserar oss blir jag väldigt ödmjuk. Att få vara en liten del i att se till att vårt lokala avtal på arbetsplatsen följdes och att verka för förbättringar tillsammans med de andra medlemmarna och förtroendevalda kändes viktigt. Min kompis satt i den lokala klubbstyrelsen och när vi pratade om att jag kanske också borde ta steget att bli fackligt aktiv kändes valet där och då enkelt.
Facklig vänster: Vad är det bästa du vet med att vara fackligt engagerad?
Monika: När kollegan som sagt att den klarar sig utan facket blir övertygad och går med. Då vi genom allt från kommunikation till förhandlingar lyckats få någon att inse värdet av ett fackligt medlemskap.
Facklig vänster: Vad är det tuffaste?
Monika: Att smälta upplevelsen av att du hade kunnat göra bättre, som dessvärre slår emot en då och då. Att ta nederlag, när resultatet inte blev det vi hoppats på och sedan förklara det för de medlemmar det berör.
Som förtroendevald är det en fördel att ha en hyfsad självkänsla och pondus, men samtidigt ska du veta att du inte är någonting utan medlemmarna. Det är ju de som har valt dig till att företräda dem och de som bär upp dig.
Facklig vänster: Vad tänker du är det viktigaste i det fackliga arbetet för att involvera och delaktiggöra medlemmar och lokalt förtroendevalda i den fackliga verksamheten? Och vad är dina bästa tips på hur man kan arbeta för att bli en stark motpart på arbetsplatsen?
Monika: Var synlig i fikarummet och där kollegor rör sig, både fysiskt och digitalt. Målet är att alla kollegor ska veta vad klubben gör och hur det går att nå er. Ha många kontaktkanaler och se till att vara tillgängliga. Det är också viktigt med öppenhet. Delge vad som händer i förhandlingar och vad styrelsen pratar om. Ha en dialog med medlemmarna och ställ många frågor så att så många som möjligt är med och utformar klubbens inriktning. Det är en bra början.
När det gäller arbetet med lokala förtroendevalda är det viktigt att fördela ansvaret. Ingen enskild person bör vara oumbärlig på sin post. Sträva alltid efter att öka kunskapsnivån och kompetensen bland de förtroendevalda så ni kan täcka upp för varandra. Låt samtidigt alla göra det de är bra på och det som de brinner för.
När det gäller samverkan med arbetsgivaren är det en fördel att försöka ligga steget före. Lägg tid och energi på att försöka förstå hur arbetsgivaren resonerar och fungerar, vilken instans på företaget som är ansvarig för vad och vad ni har för målsättning med den aktuella förhandlingen. Dagens chatt-funktioner är bra kommunikationsverktyg mellan möten. Låt alla få säga sitt och se till att väga in perspektiven från medlemmar ni varit i kontakt med i det aktuella ärendet.
Vi inom vänstern brukar ju säga att förändringar sker i språng, och precis så är det. Att ha byggt upp förtroende, sammanhållning och en gemensam identitet bland de fackliga medlemmarna på arbetsplatsen är avgörande då det börjar storma rejält, exempelvis vid en konflikt. Även då är ansvarsfördelningen och ett tydligt ledarskap avgörande för om ni kommer gå segrande ur striden. Att alltid ha med perspektivet att ni förbereder er för de strider som kan tänkas komma, även i det dagliga fackliga arbetet, är viktigt.
Facklig vänster: Vad tänker du om dagens politiska situation och om situationen för löntagarna på den svenska arbetsmarknaden? Vilka är de fackliga eller facklig-politiska frågor som du ser som särskilt viktiga att driva?
Monika: Naturligtvis att stoppa förslagen om en försämrad anställningstrygghet. Ett drömscenario vore om frågan kunde maskas i riksdagen fram till valet 2022. Om Vänsterpartiet och sossarna då lyfter den i valrörelsen så svenska folket får rösta om den. Vill de ha en regering som tycker att arbetsgivare ska få handplocka folk de vill säga upp utan att ange saklig grund eller vill de ha en ökad trygghet för löntagarna?
Ojämlikheten i samhället har ju ökat drastiskt sedan nyliberalismen etablerade sig för några decennier sedan. Arbetslöshetssiffror på 7-8 procent har gjorts permanenta. Antalet otrygga anställningar har eskalerat, företeelser som hyvling av arbetstiden och utnyttjande av bemanningsanställda likaså.
Vänstern har tyvärr tappat mark. Valet 2018 gjorde de röda partierna sitt sämsta val sedan 1920. En politik för högre sysselsättning baserad på massiva statliga investeringar tror jag är avgörande. Inte bara för att det skulle ingjuta framtidstro då vi går in i ett gemensamt samhällsprojekt, utan också för att det skulle utmana nyliberalismen, eller rentav hela kapitalismen.
Det skulle skapa utrymme för fler och bättre reformer för de breda folklagren i Sverige. Högre ersättning om du blir arbetslös, ett bättre pensionssystem, tandvård som en del av sjukförsäkringen och utbyggd barnomsorg på obekväma tider skulle kunna vara några exempel på det.
Facklig vänster: Vad tänker du om arbetarrörelsen, hur kan den bli starkare och vinna segrar?
Monika: Jag tror att den ekonomiska politiken är avgörande för en stark och inflytelserik arbetarrörelse framöver. Jag är en av de som varit pådrivande länge för en annan ekonomisk politik för Vänsterpartiet. Vi har tryckt på att det är klokt att nyttja möjligheten till lånefinansiering då realräntan faktiskt i dagsläget är negativ. Det är gratis att låna!
Nu har partiet till följd av Coronakrisen anammat en linje byggd just på detta. Att de offentliga finanserna ska gå med underskott för att investera i sysselsättning, infrastruktur och en grön omställning. Det är kanon! Dock får det inte sluta i någon halvmesyr för vår del. Vårt mål måste vara att bryta med en nyliberal ekonomisk politik en gång för alla!
Utöver det naturligtvis att vi fortsätter med ett gediget arbete för värvning och organisering både till partiet och facket. Det tål att upprepas igen: bra idéer och program är inte särskilt mycket värda om vi inte är många som är beredda att stå bakom och genomföra dem.
Mer om Monika
Ålder: 33 år
Bor: Vällingby
Familj: Sambo och en dotter på 6 år
Fritidsintresse: Styrketräning, lära mig allmänbildande saker och politik (i synnerhet ekonomisk politik)
Musik/kulturintresse: Klassiskt, visor, gubbig rock och dansband. Jag kryper ur skalet och erkänner att jag nog håller samma musik högst som landets boomers! Mozart, Ulf Lundell och Sven-Ingvars hör till favoriterna.