Krönika

Skicka ordböcker – inte skor

Gökhan Doramar, medlem i IF Metall och fackligt-politiskt ansvarig i Vänsterpartiet Halland, skriver om de några märkliga veckor, där ord tappat sin betydelse och kommentatorer skjutit bollen långt över målet. 

Den tjugoförsta Juni fälldes som vi alla vet den första statsministern någonsin av riksdagen, och det kom som en blixt från en klar himmel. Det vill säga om experter som Aftonbladets inrikespolitiska kommentator Lena Mellin får säga sitt, men mer om det senare. Den mest naturliga frågan är egentligen “varför?” till följd av frågan “hur?”.

Det hävdades under dagarna framtill omröstningen att Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet inte skulle initiera missförtroendeprocessen. Trots att Nooshi tydligt informerat om vad som skulle komma att ske, i hopp om att hitta en lösning. Det gjordes flertalet försök från Vänsterpartiets sida att undvika att händelseförloppet skulle utmynna i en missförtroendevotering men det togs inte på allvar. Vänsterpartiet försökte sitt yttersta ända till den sista minuten genom att söka en kompromiss utan att få gehör, trots att man utlyst en fyrtioåtta timmars förvarning innan man inledde processen.

Januaripartiernas svar? Ingenting.

Det togs inte på allvar. Det togs verkligen inte på allvar. Oavsett hur ofattbart det än må låta är det sanningen nu med facit i hand. Hur man som regering kan sitta rakryggad och invänta en kris när ett ultimatum ställts öppet inför svenska folket är något som jag aldrig kommer att förstå. Säkerligen är jag inte den enda som undrat över just detta.

Är det här det ledarskapet som vårt land förtjänar? Den meningen har cirkulerat i mina tankar sedan vårt land hamnade i pandemins våld. Bristande ledarskap har blivit ett signum för vår regering. Sen kom Nooshi Dadgostar.

Fyrtioåtta timmar.

Ett svar.

Bollen ligger i era händer.

Resultatet? Nej, fy på er! Vänsterpartiet försätter landet i en politisk kris ­– för att ni håller vad ni lovat. För att ni gör något som varit allmän kännedom sedan regeringen tilläts att komma till makten.

Makalöst. Lika makalöst som när politiker håller vad de lovar.

Sedan väljer man skamlöst att lägga skulden på Vänsterpartiet när det endast ställdes ett krav. Sveriges hyresgäster ska inte bli överkörda. Punkt.

På tal om punkter.

Under punkt fyrtiofyra återfinns förslaget om marknadshyror, i det sjuttiotrepunktsprogram som kallas Januariavtalet. Som ligger till grund för den regering som Vänsterpartiet släppte fram under 2019, för att undvika ytterligare parlamentariskt kaos med villkoret att Sveriges hyresgäster inte skulle bli överkörda.

Punkt fyrtiofyra är den punkt Centerpartiet kunde ha backat ifrån framtill själva omröstningen men valde att stå fast vid. Istället gjordes det medvetna valet att orsaka kaos genom sitt högmod.

I vårt land, i vårt Sverige finns det något fantastiskt som kallas den Svenska modellen. Den svenska modellen innebär att parterna förhandlar direkt med varandra, eftersom det är parterna som har mest och bäst kunskap om förhållanden på området. Politikerna ska inte blanda sig i, utan det ska förhandlas fram en tillfredställande lösning för båda parterna.

Nu måste jag förtydliga en sak som vi alla redan förstår: vad betyder förhandling? Jo, en förhandling är när den ena parten ger och den andra parten tar och vice versa – quid pro quo.

Vad betyder förhandling enligt centerpartiet?

Jo, att den ena parten (här: hyresgästföreningen) under tidspress får på sig att övertala den andra parten (här: fastighetsägarna) att gå med på en sämre överenskommelse  än vad de skulle få ifall “förhandlingarna” misslyckas. Uppenbarligen går det inte att förhandla i ett sådant läge, där den ena parten förlorar per automatik och endast infinner sig till nämnda förhandlingar som en symbolisk process.

Quid pro quo betyder på latin “något för något”. Det här tillvägagångsättet som Centerpartiet vill standardisera är inte något för något, och det är absolut ingen förhandling. Det är snarare något som liknar vad som sker i diktaturer runt om i världen och det finns liknande tendenser hos Centerpartiet. När man officiellt går ut med att Vänsterpartiet inte ska få ha något inflytande då ogiltigförklarar man minst en halv miljon röster. Vad hände med demokratiska rättigheter? Ärligt talat undrar jag hur man i Sverige år 2021 med ett straight face räkna bort svenska väljares röster. Det om något är extremism och fruktansvärt oroväckande.

Uppenbarligen, som redan har påvisats, brister Centerpartiets språkkunskaper. De inte verkar införstådda med vad orden de slänger ur sig egentligen betyder. Om det är lögner? Jo. Osanningar likaså. Oavsett kan man inte ändra betydelsen av ord efter det som gynnar en själv mest.

Avslutningsvis måste jag ställa en fråga till Aftonbladet gällande deras inrikespolitiska expert Lena Mellin. Hur tänker ni angående att er inrikespolitiska experts träffsäkerhet är lika med noll? Om Lena Mellin skulle slå en straffspark för Sverige i EM-finalen skulle den straffsparken inte hamna i nät. Den skulle varken träffa ribban eller stolpen utan istället flyga långt över mål, sväva förbi läktaren med de svenska fansen och senare hamna på en parkeringsplats utanför stadion. Det här är inte journalistik, det är sagor.

Aftonbladet, ni kan bättre än så.

Glad sommar!

 

Dela den här sidan:

Kopiera länk