På allt fler delar av arbetsmarknaden vinner oseriösa företag andelar. De utnyttjar kryphål, eller bryter direkt mot lagar och utnyttjar fattiga människor från andra länder. Ofta handlar det om folk som saknar uppehållstillstånd, eller är beroende av sin anställning för att få vara kvar i landet. 

Det handlar om slaveriliknande exploatering. Genom att betala slavlöner, tumma på arbetsmiljön och undvika sociala avgifter kan företagen vinna kontrakt i konkurrensen. Arbetslivskriminaliteten är utbredd i städ-, bygg-, transport- och restaurangbranschen. Även hemtjänsten är drabbad, ja även i industrin finns problemen.

Ett hot mot allas villkor
Konsekvenserna blir svåra inte bara för de arbetare som drabbas direkt. De oseriösa aktörernas agerande skapar också en press på löner och villkor hos de arbetsgivare som vill göra rätt för sig, och dessa får allt svårare att hävda sig i konkurrens med de mindre nogräknade.

Jeanette Stojic, ombudsman på IF Metall, har tillsammans med sin kollega Morgan Hallsénius skrivit rapporten ”Skuggsamhället”, där de undersöker vad facket kan göra. Hon har många egna erfarenheter:

– En gång, i samband med en arbetsbristförhandling hos en leverantör till tillverkningsindustrin, fick IF Metall information om att ett trettiotal personer fraktats bort med buss alldeles kort innan vi och Teknikföretagens förhandlare kom till arbetsplatsen.

– En annan gång, i samband med ett oanmält besök hos en bilfirma, såg vi arbetare som låg under bilar och mekade. När de hörde att vi var från facket gick de bara därifrån, utan ett ord. Kvar stod en chef, som hävdade att han inte hade en aning om vilka de var.

Fusket kostar samhället stora belopp. Enligt Dagens Samhälle rörde det sig bara år 2018 om mellan 90  och 135 miljarder som försvann i samband offentliga upphandlingar. Skattepengar som gått rakt ner i fickorna på kriminella aktörer.

Vad kan facket göra?
För facket är frågan om att motverka de oseriösa aktörerna ytterst en fråga om att bekämpa osund konkurrens som undergräver kollektivavtalen. Hur man ska gå till väga har det dock rått delade meningar om. Jeanette Stojic menar att det först och främst måste vara en facklig uppgift att organisera även de papperslösa arbetarna, och att försöka säkerställa att dessa ges upprättelse där det är möjligt. I den processen kan facket också medverka till att avslöja kriminella upplägg. Men det är inte alltid en självklar prioritering:

– Det finns en tendens inom fackföreningsrörelsen att säga att ”nej, de där är här illegalt, de är inte medlemmar i facket, då har vi inget ansvar att hjälpa dem”. Till det kan man rada upp problem, som att de inte förstår språket, inte vet hur systemet funkar, och därför är svåra att hjälpa. På så sätt flyttas fokuset, och det blir en fråga för polisen och andra att lösa.

– Problemet med den ingången är för det första att fackets uppgift inte kan vara att jaga papperslösa. Vi måste jaga de oseriösa arbetsgivarna som utnyttjar dem. Utöver att grunduppgiften alltid måste vara att försvara solidariteten mellan arbetare, oavsett vart de kommer från och om de har papper eller ej, så har vi inte råd att bara välja att stå upp för somliga. Om en papperslös arbetare utvisas så ersätts den personen snabbt av en annan. Och även den som saknar papper omfattas av svensk lagstiftning.

Men ofta, menar Jeanette, handlar den svaga fackliga organiseringen bland de mest utsatta arbetarna inte om fackligt ointresse. Många LO-förbund har heller ingen beslutad karenstid (som betyder att man bara hjälper någon som varit medlem sedan tidigare), som det ibland påstås. Det finns inte heller några formella hinder för att driva tvister retroaktivt, alltså för personer som gått med i facket först efter att de blivit utnyttjade, det intygar även LO-TCO Rättsskydd. 

Det är dock ofta ett svårt och mödosamt arbete att värva medlemmar bland de som är rädda, och även om man lyckas kan det bli en lång och komplicerad process att få upprättelse, med osäker utgång. Men det går. Jeanette nämner den verksamhet som utförs av LO-förbunden i Fackligt center för papperslösa som ett positivt exempel: 

– Den typen av facklig verksamhet borde få mycket mer stöd och resurser. Vi måste ta den här uppgiften på allvar, och alla förbund behöver inse och bidra gemensamt till det. 

Utöver att driva enskilda ärenden skulle facket också kunna växla upp och agera mer proaktivt, menar Jeanette. 

– Ta bara alla ansökningar om migrationsanställningar som facken ska yttra sig om. IF Metalls Stockholmsavdelning kan få in femtio sådana ansökningar från Migrationsverket på en vecka. Vi får ofta ta del av kontrakt där arbetsköpare erbjuder löner som ligger långt under kollektivavtalets nivå. 

– Givetvis blir den fackliga rekommendationen då att inte godkänna anställningen, men det är långt ifrån alltid som Migrationsverket går på fackets linje. I en sån situation skulle facket kunna följa upp med besök hos den aktuella arbetsgivaren, ställa frågor om villkoren där, försöka få kontakt med arbetarna och ta det vidare den vägen.

Politiken måste ta ansvar
– Sen är det så att även politiken måste ta ett större ansvar. Så länge man inte täpper till kryphålen i lagstiftningen så kommer det här alltid att vara ett arbete i uppförsbacke. 

Jeanette är ändå hoppfull om både fackens och politikens möjligheter:

– En del steg i rätt riktning har tagits. Ett av dem är inrättandet av regionala center där myndigheter ska samverka för att stävja arbetslivskriminalitet. Men mer behöver göras, och det är bra att Vänsterpartiet driver på för fler steg. Det är också bra att diskussionen har lyfts mer och mer i fackföreningsrörelsen. En ökad medvetenhet om problemet är en nödvändig utgångspunkt för förändrade arbetssätt.

(Artikeln är ursprungligen publicerad i Vänstern på Jobbet)

——————————–

5 saker vänstern vill göra

1. Återinföra den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen
   Vi behöver reglera arbetskraftsinvandringen, och inte låta arbetsgivaren ensidigt bestämma över vem och under vilka villkor de ska få anställa: Arbetstillstånd ska endast ges till de branscher där det råder brist på arbetskraft.
2. Införa juridiskt bindande avtal om lön och arbetsvillkor.
   Den lön och de villkor som utlovas när arbetskraftsinvandraren beviljas arbetstillstånd ska gälla. Lön och villkor ska vara i nivå med kollektivavtalet för branschen.
3. Införa tydliga straff för arbetsgivare som utnyttjar arbetskraftsinvandrare och skadestånd till dem som utnyttjas.
   Om arbetsgivaren inte infriar de villkor som utlovats i avtalet ska det utgöra ett brott mot lagen och därmed kunna få straffrättsliga påföljder. Arbetsgivaren ska även vara skyldig att betala skadestånd till arbetstagaren.
4. Införa krav på att max två led av underentreprenörer får användas vid offentlig upphandling.
   Långa kedjor av underentreprenörer ska bort. Upphandlande myndighet, huvudentreprenör och fack ska ha kontroll över vilka som utför arbetet.
5. Utöka resurserna till det myndighetsgemensamma arbetet så att fler inspektioner kan genomföras samt ändra sekretessreglerna så att det blir möjligt för myndigheterna att dela information inom och mellan myndigheterna.

Uppdaterades: 04 maj 2022