Under sommaren har vi gång på gång hört vårdpersonal slå larm, om ohållbara och rent livsfarliga arbetsvillkor. Redan under pandemin blev det tydligt att nedskärningarna inom välfärden har gjort hela samhället sårbart.

Trots det verkar alltså lite ha hänt. Konstanta besparingarna och försämringarna av arbetsmiljön har bidragit till att skapa akut personalbrist. På vissa håll säger anställda upp sig i protest mot de dåliga villkoren.

Karin Rågsjö har varit hälsopolitisk talesperson för Vänsterpartiet i åtta år. På frågan vad hon upplevt som värst under de åren kommer svaret snabbt.

– Att dräneringen av personal och pengar bara fortsätter. Och pandemin såklart, som så tydligt visat bristen på resurser och på vårdens ojämlikhet.

Vårdkrisen handlar i grunden om personalbrist, menar Karin Rågsjö. Att regionerna som huvudansvariga inte anställer fler undersköterskor, sjuksköterskor och annan vårdpersonal.

– Personalen måste få bättre förutsättningar. Idag tvingas de att slita hårt, att slita ut sig. Mer pengar för att anställa fler är vad som krävs.

Hanna Dahlbäck, barnmorska i Stockholm som sade upp sig i protest mot personalbristen i TV4:s morgonsändning i höstas, instämmer i kritiken:

– För att lösa krisen måste man i första hand lyssna på och satsa på personalen. Tid för återhämtning genom en arbetstidsförkortning borde vara en självklarhet, men även god ekonomisk ersättning för att man arbetar kvällar, helger och nätter.

Resurserna behöver också fördelas där de behövs.

– Fler närakuter, hyrpersonal och nätdoktorer är inte lösningen. När det gäller barnmorskorna måste vi se till att fler sitter i beslutsfattande organ så att vi har möjlighet att påverka vården.

Uppdaterades: 13 aug 2022