Efter de kraschade las-förhandlingarna behövs en samordnad kamp mellan fackförbunden och en gemensam strejk mot las-utredningen, skriver Vänsterpartiets fackliga nätverksledning.

(Debattartikeln publicerades 13 oktober i Arbetet.)

Att las-förhandlingarna inte resulterade i mer anställningstrygghet för Sveriges löntagare är ett nederlag.
Bättre förutsättningar för omställning och en starkare a-kassa som omfattar fler hade vid sidan om åtgärder mot hyvling och allmän visstid, också varit ytterst välkomna framgångar.

Men i ett läge där Svenskt Näringsliv insisterade på kraftigt urholkade turordningsregler och mer frihet att ”sparka fritt” är det samtidigt ett tecken på styrka att LO och PTK stod på sig och vägrade kompromissa, trots det alltjämt överhängande lagstiftningshotet.

Det var ett välbehövligt besked om den svenska fackföreningsrörelsens kraft och förmåga att sätta medlemmarnas intressen främst.

Det vore dock fel att betrakta sammanbrottet för förhandlingarna som en seger.

Men om de fackliga organisationerna med utgångspunkt i beslutsamheten att stoppa las-utredningen nu bygger vidare på och fördjupar motståndet finns möjligheten att inte bara sätta stopp för Centerns och Liberalernas dagordning, utan även att omvandla en försvarskamp till en efterlängtad offensiv.

En sådan är väl behövd och efterlängtas av många löntagare.

Vi har två förslag.

Dels borde LO-styrelsen varsla om att den kommer att utlysa en politisk strejk om inte las-utredningen dras tillbaka.

Även en kortare strejk skulle i det här läget kunna ha ett stort symbolvärde, visa på beredskap och framförallt delaktiggöra de breda massorna i en kamp som hittills främst engagerat förhandlare och förtroendevalda.
Här borde LO-styrelsen också söka enhet med TCO och Saco. Tillsammans kan vi stanna Sverige och lära klåfingriga politiker en välbehövd läxa!

Dels har vi nu ett gyllene tillfälle i den stundande avtalsrörelsen att lyfta in många av de frågor som legat på bordet i las-förhandlingarna.

Låt den bli en arena för kamp mot den utveckling mot ökad otrygghet som las-utredningens förslag skulle befästa och fördjupa.

Genom att kämpa för krav på skrivningar i samtliga kollektivavtal som fastslår att principen ”först in sist ut” ska gälla på arbetsplatserna kan fackföreningsrörelsen i den svenska modellens anda föregripa eventuella försämringar i las.

Likaså behöver vi en strid för att komma till rätta med den otrygghet som tillåtits breda ut sig på svensk arbetsmarknad.

Tillsammans – med kraften i kollektivets styrka – kan vi i avtalsrörelsen fortsätta föra kampen för de krav som varit fackföreningsrörelsens huvudmål i förhandlingarna.
Att avskaffa allmän visstid, sätta stopp för arbetsgivarnas möjlighet att hyvla anställningsgrader samt för möjligheten att nyttja bemanningsföretag som medel för att undvika trygga anställningar.

Flera fackförbund har redan sagt sig vilja göra just detta.
Handels och Kommunal reser frågan om att kämpa mot allmän visstid. Kommunal och Seko vill slåss mot hyvling. Byggnads ansluter sig till idén om gemensam kamp för anställningstryggheten och mobiliserar själva för ordning och reda i en den alltmer uppsplittrade byggbranschen – där arbetsgivarnas nyttjande av bemanningsföretag som medel för att dumpa avtalen allt mer breder ut sig.

Att Pappers deklarerat att de står beredda att vidta sympatiåtgärder för att stödja andra förbunds krav på ökad anställningstrygghet är välkommet. Vi hoppas att fler förbund följer efter och frågar: Är det inte hög tid att förbunden gemensamt samordnar sina krav för att åtgärda de många formerna av otrygghet? Varför slåss separat, var för sig?

En samordning mellan förbunden skulle kunna lägga grunden för en förenad kamp för anställningstryggheten – på hela arbetsmarknaden.

I en gemensam kamp skulle även de svagare förbunden, de som likt Hotell- och Restaurangfacket inte själva kan hoppas på att kunna strejka sig till förstärkt anställningstrygghet, få ta del av solidariteten och ges en rimlig chans att tillkämpa sig förbättringar.

En är sällan stark, men tillsammans kan vi förflytta berg, det är vår fasta övertygelse.

Det finns ytterligare ett starkt skäl till offensiv samordning.
Opinionsmässigt har förutsättningarna för en bredare kamp för anställningstryggheten sällan varit så goda som idag.
Coronapandemin har på många håll visat hur nödvändig anställningstryggheten är, rent av att det i pandemitider kan bli en fråga på liv och död.

En bred majoritet av svenska folket vill ha trygga anställningar på svensk arbetsmarknad, och bland de unga – framtidens generation som facket bör göra allt för att vinna – är stödet för detta närmast kompakt.

Vi är övertygade om att en förenad avtalskamp för stärkt anställningstrygghet skulle möta ett stort och positivt gensvar på arbetsplatserna, och i samhället i stort.

Låt oss ta tillfället i akt!

Lina El Yafi, aktiv i Seko
Robert Mjörnberg, aktiv i Kommunal
Frida Tånghag, aktiv i Hotell och Restaurangfacket
Patrik Strand, aktiv i Kommunal
Nina Broman Costa, aktiv i Transport
Jan-Olov Carlsson, aktiv i IF Metall

Uppdaterades: 22 okt 2024