Erfan Kakahani
Boxningen har spelat en viktig roll för Erfan Kakahani, som i sporten hittade en plats där han fick utmana sig själv och utvecklas. Från att som persona ha varit blyg och tillbakadragen håller Erfan numera tal på torg i Sundsvall, och han har också engagerat sig i fackklubben på aluminiumfabriken där han jobbar. Nu fortsätter engagemanget med politiken på heltid och det blir bara extrapass på fabriken, men Erfan tar med sig sina fackliga erfarenheter in i sina nya sammanhang och fortsätter att vara fackligt engagerad som medlem i IF Metall.
Facklig vänster: Du har länge arbetat inom tungindustrin på en aluminiumfabrik i Sundsvall och haft fackliga uppdrag inom IF Metall, men är sedan i oktober förra året heltidspolitiker för Vänsterpartiet. Berätta lite om din fackliga bakgrund: Hur var det att jobba på din arbetsplats? Hur började ditt fackliga engagemang?
Erfan: Som du säger så har jag gått över till rollen som heltidspolitiker men jag har inte lämnat fabriken helt och hållet. Jag försöker fortfarande arbeta något skiftpass när jag hittar tiden. För mig är det viktigt att jobba kvar på mitt vanliga jobb om man har möjligheten för att ha en fot i verkligheten. Min arbetsplats tillhör kategorin tungindustrin, det är dygnet-runt produktion där vi arbetar med ugnar på nästan 1000 grader och hanterar stora krafter för att producera primäraluminium. På ett år så förbrukar vi lika mycket el som hela Göteborgs stad. Det är alltså som många andra tungindustrier, en farligt och tung arbetsplats och då kan man inte nog betona vikten av säkerhetsarbetet och inte minst vikten av stark facklig organisation för att på bästa sätt efterleva säkerheten. Mitt fackliga engagemang började för ett antal år sedan då jag och en arbetsledare inte delade samma åsikt om hur man behandlar en anställd. Jag såg mycket orättvisa i den enskilda händelsen och hur det hanterades. Därefter bestämde jag mig för att engagera mig fackligt för att jag själv skulle kunna bidra och att kunna stå upp för mina arbetskamrater.
Facklig vänster: Vad är det bästa med att vara fackligt engagerad?
Erfan: Det är att man får vara med och påverka, att få jobba för mina arbetskamraters villkor på arbetsplatsen. Att få jobba för mina arbetskamraters och min säkerhet.
Facklig vänster: Vad var det tuffaste med att vara facklig?
Erfan: Det tuffaste var då det var ens arbetskamrater som man tvingades att övertyga i frågor jag/vi tyckte var för allas bästa. Ett exempel: Min arbetsplats har utvecklats tekniskt på senare år, det är inte lika tungt eller smutsig längre. Antalet anställda har minskat, och samtidigt har produktionstakten ökat. Skiftet sliter på kroppen och det blir bara jobbigare med åren, om man ska orka hela vägen till pension får inte tempot bli för hårt helt enkelt. Som facklig och skyddsombud var frågan om ”ett arbetstempo som även den svagaste kunde mäkta med” en sådan jobbig fråga. Det var en fråga som jag ofta fick ta med arbetsledningen, men tyvärr också ibland med ens ”lite starkare” arbetskamrater.
Facklig vänster: Hur har du jobbat med dina kamrater i fackklubben för att involvera medlemmarna i verksamheten och för att vara en stark motpart på arbetsplatsen?
Erfan: Vi har en stor arbetsplats med ca 450 anställda, där ca 350 är kollektivare. Ett problem som fackklubben brottades med var att få medlemmar att engagera sig i det fackliga arbetet. Ett annat problem för oss var att nå ut till medlemmarna och berätta om hur mycket bra fackklubben gör för medlemmarna. Fackklubben jobbade med medlemsvård genom att anordnade hamburgargrillningar, bjöd på kryssningsbåt och lite annat för att komma ut till medlemmarna. Jag och andra fackliga kamrater gick gärna runt i fabrikens olika avdelningar för att ta en kopp kaffe och prata om det som rörde arbetsplatsen, både fackliga och politiska frågor.
Facklig vänster: Kan du nämna två fackliga eller facklig-politiska frågor som du ser som särskilt viktiga idag?
Erfan: Ska man våga ta de tuffa samtalen som man måste göra då och då med arbetsgivaren måste man ha en stark anställningstrygghet i ryggen. Med en stark anställningstrygghet blir vi också fler som vågar tycka/agera och där av blir ännu starkare, och när vi är flera starka tillsammans kan vi kräva ännu mer. Därför är anställningstryggheten en otroligt viktig fråga. En annan fråga som jag tycker att vi ska driva både fackligt och politisk är arbetstidsförkortning och det finns många bra argument för den frågan.
Facklig vänster: Hur har det varit att ta steget från det fackliga engagemanget till det politiska? Följde det ena naturligt på det andra? Vad tar du med dig utifrån din fackliga bakgrund in i politiken?
Erfan: Jag har varit facklig aktiv under några år nu och har under tiden fått lära mig mycket, dels om det fackliga arbetet i den lokala klubben, dels om arbetarrörelsens historia, vart vi kommer från. Mitt politiska engagemang var en naturlig följd av mitt fackliga engagemang. Jag vill vara med och påverka samhället, som jag på många sätt tycker går åt fel håll, till det bättre. Det var vemodigt att avsluta mina fackliga uppdrag, men jag kommer att försöka att vara lika engagerad i facket som medlem istället.
Facklig vänster: Du har vid sidan om ditt fackliga och politiska engagemang också boxats i flugviktsklassen, med en imponerande meritlista. Du har blivit svensk mästare tre gånger, representerat svenska landslaget, och är en av Sundsvalls bästa boxare de senaste 10-15 åren. Kan du berätta om boxningen, på vilket sätt har den varit viktig för dig?
Erfan: Boxningen har bidragit mycket till att jag, som varit en extremt blyg och undvikande person, har utvecklats till en som håller tal på torget i Sundsvall inför EU-valet. Jag har jag mycket att tacka boxningen för. Boxningen jobbade mycket med laganda och gemenskap och där fick en extremt blyg kille ta plats. Från boxningen har jag också fått mycket av min målvetenhet. Sporten är extremt tufft. Du har en motståndare i ringen som är minst lika stark som dig som vill slå dig på käften, och då gäller det att du har gjort din läxa och tränat. Det krävdes mellan 12-15 pass i veckan. Dom gjorde jag trots att jag hade mina 12 timmarsskift att göra, samtidigt som jag gick på diet för att klara viktklassen.
Mer om Erfan:
Ålder: 37 år.
Bor: Sundsvall.
Familj/civilstånd: Min bästa fru som står ut med mig och en dotter på 4 år.
Fritidsintresse: Titta på fotboll, favoritlagen är GIF Sundsvall (så klart) och Real Madrid, som jag har följt i typ 20 år.
Musik: Celine Dion.