Sofia Södergren Poikulainen
Sofia Södergren Poikulainen är tjänstledig från jobbet som skyddsvakt, och jobbar nu fackligt på heltid som ordförande för Transports avdelning 5. Hon sitter också i LO-distriktets styrelse (Stockholms län), och är ordförande i dess fackliga utbildningskommitté. Ibland undrar Sofia om hon verkligen har tillräckligt tjockt pannben, om hon verkligen orkar. Svaret blir alltid JA. Facklig vänster fick till en intervju.
Facklig vänster: Hur började ditt fackliga engagemang?
Sofia: Mitt fackliga engagemang, om man nu kan kalla det för det med tanke på att jag inte var särskilt aktiv då annat än att betala min medlemsavgift… började hösten 1997. Då började jag under sista året i gymnasiet jobba på ett stort möbelvaruhus. Handelsklubben fångade upp mig och jag blev medlem. Det var det allra första engagemanget för mig.
Mitt nuvarande fackliga engagemang kommer sig av att jag för många år sedan blev utsedd som skyddsombud av mina kollegor och kamrater på arbetsplatsen. Jag gick fackliga utbildningar, drev olika frågor och skapade namninsamlingar för bättre arbetsmiljö lokalt och i min klubb. Steget till att vara aktiv i min avdelning, dvs utanför arbetsplatsen och klubben, togs ett par år senare. Sedan dess har det rullat på som förtroendevald inom Transportarbetarförbundet.
Facklig vänster: Vad är det bästa du vet med att vara fackligt engagerad?
Sofia: Något av det bästa med att vara fackligt engagerad är väl enkelt sagt: en har på riktigt möjlighet att påverka och kunna göra skillnad. Ibland skillnadEN. Inte bara för sig själv, utan för kollektivet. Att i samma veva inspirera fler till att kunna och våga göra samma, vara en del av fackligt momentum, att tillsammans ta kampen för oss arbetare.
Facklig vänster: Vad är det tuffaste med att vara facklig?
Sofia: Jag skulle säga att det nästan är samma som det bästa. Ibland undrar jag om jag verkligen har tillräckligt tjockt pannben, är min hud tillräckligt tjock, orkar jag verkligen? Svaret är alltid: Ja! Att det stundtals varit och är riktigt slitigt och kämpigt vet jag att samtliga fackliga kamrater skriver under på, men att det alltid är SÅ JÄKLA VÄRT DET!
Facklig vänster: Hur jobbar du med dina kamrater i Transport för att involvera medlemmarna i verksamheten och för att vara en stark motpart på arbetsplatsen?
Sofia: Under det gångna året har även vi haft en hel del utmaningar med omställningar i verksamheten, däribland att fysiskt kunna befinna sig ute på arbetsplatserna på ett så säkert sätt som möjligt för alla. Jag vågar mig no på att säga att vi trots det haft mer kontakt än någonsin med våra kamrater (och blivande) på arbetsplatserna. Tack vare digitala forum har vi kunnat bilda klubbar, informera anställda om facklig kamp och rättigheter och hålla möten. Först med vissa stödhjul från avdelningen, men allt mer har våra förtroendevalda tagit över stafettpinnen och fortsatt vidare. I övrigt arbetar vi i avdelningen med det facklig-politiska. Vi skriver debattartiklar, anordnar panelsamtal med aktuellt innehåll och mycket annat. Fack och politik hör ihop, det går inte att ha det ena utan det andra.
Facklig vänster: Kan du nämna två fackliga eller facklig-politiska frågor som du ser som särskilt viktiga idag?
Sofia: Var ska jag börja… anställningstryggheten naturligtvis, behöver jag säga mer? Och såklart gisslet med gig-anställningarna som dessvärre inte ser ut att minska. Där har vi som fackliga, men även politiker, en diger uppgift och kamp att ta.
Mer om Sofia
Ålder: Snart 42.
Bor: I hyresrätt i västerort, Stockholm.
Fritidsintresse: Oklart, men jag vill minnas att det skulle kunnat ha varit resor!
Favoritmusik: Är gammal panda, men lyssnar på nästan allt.
Favoritmat: Lättare att säga vad som inte är favorit: gurka.