I helgen beslutade Fastighets som första LO-förbund att samarbeta även med Vänsterpartiet. Tidigare har samarbete, i formen av samverkan, varit förbehållen till Socialdemokraterna. Ett på sitt sätt historiskt beslut som togs efter en jämn omröstning med 67 röster för bifall för förslaget om samarbete, mot 52 för avslag. Beslutet föregicks också av en livad debatt där flera ombud var uppe i talarstolen.

Bakgrunden var en motion från Fastighets avdelning i Mjölby, och debatten stod främst om den första av motionens två att-satser; ”att Fastighets ska verka för att samarbeta även med Vänsterpartiet”. I motionstexten argumenterar Mjölbyavdelningen för att Vänsterpartiet står upp för fackliga rättigheter och är en pålitlig allierad för fackföreningsrörelsen i riksdagen: ”Fastighets vinner på ett fördjupat samarbete med de partier som företräder löntagarnas intressen, de partierna heter idag Socialdemokraterna OCH Vänsterpartiet”.

Motionstexten lyfte också att ett samarbete med både S och V ”stärker den röda linjen i förbundet”, och att det är viktigt också i kampen mot rasismen samt för att stärka arbetarrörelsen. Fastighets har som förbund ett stort antal medlemmar födda utanför Sverige, och mötet med rasistiska fördomar är en del vardagen för många av förbundets medlemmar.

I sitt utlåtande över motionen yrkade den utgående förbundsstyrelsen avslag på första att-satsen, den om samarbete. Det huvudsakliga argumentet handlade om att det är genom samverkan med Socialdemokraterna som Fastighets kan få ett långsiktigt inflytande på politiken, med ett resonemang om den historiska bakgrunden till det beslutet. I utlåtande erkände förbundsstyrelsen dock att de historiska förutsättningarna ändrats något: ”När det socialdemokratiska partiet bildades fanns inget annat demokratiskt parti vid sidan av de borgerliga partierna. Så var det ända fram till början av 1990-talet, då Vänsterpartiet blev ett icke-kommunistiskt parti och miljöpartiet kom in i riksdagen.”

Men snarare än att föra diskussionen om vilka slutsatser man kan dra av det, konstaterade förbundsstyrelsens utlåtande att detta lett till att stödet för S minskat.

Emil Haapala, delegationsledare för Fastighets region Nord, var en av de första som gick upp i talarstolen i debatten. Han började med att ställa en fråga: ”Om målet med den facklig-politiska samverkan verkligen, som förbundsstyrelsen hävdar i sitt utlåtande, är att fackföreningsrörelsen ska få ett långsiktigt inflytande på politiken, då borde väl en rimlig slutsats vara att den borde vinna på att fördjupa sitt samarbete och samverkan med båda de partier som har en politik och en ideologisk grund i arbetarrörelsen?”. Han påtalade också att det ingenstans i förbundsstyrelsens utlåtande restes några hållbara argument mot de potentiella vinsterna med att gå på motionens förslag.

Efter Emil stod Josefine Nymark, från Region Ost och Södertälje, på tur. Hon började sitt anförande med att lyfta frågan om själva grundinställningen en fackförening bör ta i förhållande till partiet: ”Fackförbundet ska samarbeta med de som har bäst politik för arbetarna, och det är partierna som ska vara lojala med arbetarna, inte arbetarna som ska vara lojala mot ett parti.” Hon fortsatte med att fastslå att vägen framåt stavas tillsammans, och uppmanade kongressen att välja bort gammalt groll till förmån för den gemensamma kampens, då det bara är högern som ”tjänar på att socialdemokrater och vänsterpartister distraheras av att tjafsa med varandra trots att vi egentligen vill samma sak”.

Argument som manade till enhet och till stöd för motionen lyftes även av andra ombud, såsom Paschalis Karalis från Hägersten i Stockholm: ”Vi måste vara förenade, alla tillsammans. Arbetsgivarna kommer överens om att minska lönen, timmarna och försämrar vår arbetsmiljö. Vi måste vara förenade, mot samma mål för att kunna påverka systemet”.

Stödet för samarbete med Vänsterpartiet kom också från flera socialdemokratiska ombud. Peter Obermüller, stolt socialdemokrat:

”Låt oss samarbeta med Vänsterpartiet. Dom delar våra frågor, och vi måste ju stå upp för oss som en medlemsorganisation för det som gynnar våra medlemmar – oavsett partitillhörighet.”

Peter Obermüller menade också att detta inte bör ses som ett hot mot facklig-politisk samverkan, definierat som ”den djupare formen av samarbete som Fastighets har med Socialdemokraterna”.

Att ställningstagandet också handlar om politikens riktning, och att fackföreningsrörelsen behöver samarbeta med vänstern som ett sätt att pressa socialdemokratin åt vänster, kom också till uttryck i ett inlägg från en annan stolt socialdemokrat i debatten, Tommy Engström från Tierp:

”Vi vet att det är mycket tjafs i riksdagspolitiken. Men vi måste ju visa på vägen framåt. Kan fackförbunden samarbeta med Vänsterpartiet, ja då kan ta mig fasiken Socialdemokraterna göra det!”.

Ytterligare ett antal ombud från olika regioner yrkade bifall på motionen. Bara två yrkade på avslag. Den ena, Mattias Uhr från Köping, ifrågasatte ”varför vi ska splittra oss”, och argumenterade för att det vore bättre att engagera sig politiskt på ett och samma ställe. Han fick snabbt replik från Josefine Nymark, som ifrågasatte vad som är splittrande:

”Vi pratar ju om att ett samarbete, att vi ska enas och göra det tillsammans. Det tycker inte jag är att splittra, det är att ena”.

Annica Falck, facklig företrädare för Samhalls-anställda och aktiv i Skövde, menade att det är viktigt att komma ihåg historien, och påminde om att fackföreningsrörelsen bildade just Socialdemokraterna, och slog fast att ”det är Socialdemokraterna som är vårt parti”.

Hon fick replik från flera, bl.a. socialdemokraten Tommy Engström, som argumenterade för att det är ett gammalt och förlegat resonemang:

”Visst var det fackföreningsrörelsen som bildade Socialdemokraterna, men det har ju gått bra många år sen bildandet, och samtidigt måste vi ju också förändra oss. Jag kan inte se att vi inte skulle kunna samarbeta med Vänsterpartiet.”

Även Emil Haapala, först ut i debatten, instämde och manade kongressombuden att blicka framåt. Och så blev det alltså, vilket stod klart när rösterna räknats.

Facklig Vänster frågade Josefine Nymark, själv aktiv i Vänsterpartiet, om vad hon tagit med sig av debatten, och från förberedelserna inför kongressen.

”En sak som varit tydlig, inte minst här i Stockholm, är att många av förbundets förtroendevalda med invandrarbakgrund som tidigare stöttat Socialdemokraterna nu ger sitt stöd till vänstern, som ses som en mer pålitlig kraft, också i kampen mot rasismen. Sen är det också tydligt att förhållandet till Socialdemokraterna ser olika ut för en yngre generation socialdemokratiska förtroendevalda, jämfört med en äldre. Dom senare har ofta ett starkt känslomässigt band till partiet, utifrån en annan tid när de själv blev engagerade och övertygade, medan den yngre generationen är mer pragmatiskt inställd, och i högre utsträckning ser möjligheten i samarbete för det gemensamma intresset i kampen mot en välorganiserad motpart. Den senare linjen var den som övertygade de allra flesta på våra träffar inför kongressen, och för många aktiva yngre socialdemokrater var det ett självklart ställningstagande. Det är också att göra det som är bäst för medlemmarna, snarare än att verka för ett enskilt parti, som varit den samlande gemensamma nämnaren. Sen handlar det givetvis om tillit, att man litar på varandra, och vi har haft väldigt bra sammanhållning i kongressdelegationen.”

Emil Haapala, som också deltog i de gemensamma diskussionerna mellan olika delegationer inför kongressen, menade också att det blivit tydligt för många inom Fastighets att samarbete med Vänsterpartiet är rätt utifrån hur politiken utvecklats på senare år:

”Man måste ju se vilka som driver ens frågor, och Vänsterpartiet har ju gjort det väldigt tydligt den senaste mandatperioden, och även innan det. Man ska samarbeta med dem som vill samarbeta, för alla kan göra skillnad.”

Hemma i Mjölby firade Joakim Häggkvist, lokalvårdare och skyddsombud på Samhall. Joakim var inte själv kongressombud, men han var den som skrev motionen som avdelningen i Mjölby senare antog som sin egen. Han var själv aktiv i Socialdemokraterna i tio års tid innan han för några år sedan beslutade sig för att gå med i Vänsterpartiet, och det här var andra gången han skrev en motion på samma tema. Joakim följde debatten på nätet.

”Jag blev otroligt glad för detta, det blev till att fira! Det var många socialdemokrater som var uppe och argumenterade för, och det är bra, för det visar att vi är enade. Vi var också helt enade bakom motionen i Mjölby, och det känns väldigt bra att Fastighets som första LO-förbund tar det här steget. Det är bra för facket med samarbete. Vänsterpartiet har stått upp för Fastighets medlemmar, försvarat LAS:en, bidragit till att vi har en starkare sjukersättning och bättre pensioner. Partiet lyssnar tydligt på LO-medlemmarna, och det är en stor del av förklaringen till att allt fler LO-aktiva engagerar sig i Vänsterpartiet. Det är bra att Fastighets vill ta vara på det.”

I fallet med den andra att-satsen, som handlade om att Fastighets ska organisera medlemmarna i kampen mot rasismen, valde kongressen att ställa sig bakom förbundsstyrelsens besvarande-yrkande, med hänvisning till att Fastighets redan gör detta. I förbundet råder i princip nolltolerans mot rasism, och antirasismen har en självklar ställning i förbundets grundvärderingar. Joakim förklarar varför han ändå ville lyfta frågan om den antirasistiska kampen:

”Det är väldigt viktigt att sätta värde på de människor man har omkring sig. Fastighets har många medlemmar med invandrarbakgrund och dessa påverkas negativt av rasismen. Ibland blir medlemmar av med sina jobb p.g.a. rasism. Det här är en jätteviktig fråga för Fastighets, vi behöver verkligen en förenad kamp mot rasismen.”

Uppdaterades: 12 maj 2022