Missnöjet med både arbetsvillkor och skolans organisation har pyrt länge bland lärare och andra anställda inom skolan. Nu har en grupp lärare bestämt sig för att återuppväcka branschföreningen Lärarvänstern i Stockholm, som legat vilande ett tag. Vi tog ett snack med branschföreningens ordförande.

Hej Amanda! Kan du berätta lite om dig själv, hur det kom sig att du blev fackligt engagerad och vilka frågor som ligger dig varmt om hjärtat?

Jag heter alltså Amanda Möllenhoff och jag arbetar som fritidshemslärare. Jag är även fackligt engagerad inom Lärarförbundet.

Mitt fackliga engagemang startade när jag som nyexaminerad på min första arbetsplats blev välkomnad av vårt dåvarande ombud Lena med olika foldrar, pins och viktiga telefonnummer. Jag fick uppleva kraften av att samlas tillsammans på jobbet för att diskutera arbetsvillkor. Att det går att förändra sin arbetssituation via facklig samverkan och att det är rätt spännande med lagar, avtal och regler.

Sedan dess har jag fått förtroendet att vara arbetsplats- och skyddsombud i ca 4-5 år och även haft facklig tid på den centrala avdelningen. Det har varit både roligt och givande att få vara en del av.

Om det är någonting jag verkligen brinner för personligen så är det folkbildning och organisering. Att väcka engagemang hos andra och visa att förändring är möjlig.

Lärarvänstern då, vad är det för något?

Den 14e maj startade jag och Martin Hansson, också han från Storstockholms fackliga utskott, upp Lärarvänstern. I grunden är det en branschförening inom Vänsterpartiet i Storstockholm som legat vilande i flera år. 

Vi kände ett stort behov av ett sammanhang inom Vänsterpartiet där vi som är lärare och fackligt engagerade kan diskutera gemensamma erfarenheter som rör facklig organisering och skolpolitik. 

Syftet är att vi ska samla lärare som är fackligt engagerade och medlemmar i Vänsterpartiet. Målet är att bli en viktig facklig och skolpolitisk röst, både inom och utanför Vänsterpartiet.

Jag har även startat en facebookgrupp som heter Lärar(V)änstern, för att samla lärare, vänsterpartister och fackliga i Sverige.

Det märks att intresset för oss är stort, årsmötet var välbesökt och många har hört av sig efteråt för att berätta att de är intresserade av att engagera sig med oss. Jag ser mycket fram emot att få leda Lärarvänsterns arbete framåt, vi har mycket att göra!

En sak som fått mycket uppmärksamhet på sistone är att de två stora lärarförbunden bestämt sig för att gå ihop. Kan du berätta lite mer om det?

Den 21 maj klubbades det igenom – våra stora lärarfack ska bli ett enda och alla lärare kommer för första gången samlas i ett nytt förbund . Vi i Lärarvänstern ser positivt på det och hoppas att det kommer att innebära att vi får mer gehör för våra krav på arbetsplatserna.

Det har säkert varit en utmaning att komma överens i en del organisatoriska och skolpolitiska frågor på vägen. Vi är en bred yrkesprofession med gymnasielärare, kulturskollärare, förskollärare, grundskollärare och studie- och yrkesvägledare. Därför känns det bra att processen till att bilda ett enat förbund har fått ta sin tid.

Vad tänker du borde vara de prioriterade frågorna för det nya förbundet?

En hållbar arbetsmiljö har länge varit en av våra mest prioriterade frågor. Nu börjar även konsekvenserna av det extra slitet under pandemin märkas. Det har varit hög sjukfrånvaro, stor rädsla för att bli smittad på jobbet och mycket vikarierande för varandra under lång tid. Det har tärt på oss alla.

Barngrupperna behöver bli mindre, lärartätheten högre och klassrummen och fritidshemslokalerna tillmötesgå våra olika behov. Pappersarbetet måste minska så att lärare kan lägga mer fokus på den faktiska undervisningen.

På det övergripande skolpolitiska nivån så ser vi också att marknadsskolan som system måste avskaffas. Det är inte rimligt att våra skattepengar försvinner till skatteparadis och att skolorna blir allt mer segregerade. Vi vill se en jämlik och statlig skola, och det är något vi vet att vi har enormt stort folkligt stöd för.

Uppdaterades: 03 jun 2022