Frida Tånghag
Du arbetar som kock på Gothia Towers i Göteborg, där du också är engagerad i fackklubben. Hur började ditt fackliga engagemang?
Frida: Inom HRF:s område är facket på många arbetsplatser ganska anonymt. Jag har alltid varit fackligt medveten men mitt engagemang kom under förra avtalsrörelsen, tätt följt av att jag började jobba på en arbetsplats med en tydlig facklig närvaro och ett fungerande klubb där det var lätt att engagera sig.
Vad är det bästa med att vara fackligt engagerad?
Frida: Det bästa med mitt engagemang är gemenskapen och när man ser resultat. Att i skarpt läge se att vi vet vad vi gör och varför, och att jag inte är ensam utan att vi backar varandra även när det blir tufft – när det behövs som mest.
Vad är det tuffaste med att vara facklig?
Frida: Det är tufft att tillhöra ett litet förbund, med låg anslutningsgrad. Jag tillhör inte något starkt kollektiv och det märks och känns. Svårast blir nog när man blir motarbetad av kollegor bara för att de ”hatar facket”. Det är en attityd som finns hos vissa.
Hur jobbar din fackklubb för att involvera medlemmarna i verksamheten och för att vara en stark motpart på arbetsplatsen? Hur jobbar du med det?
Frida: Jag jobbar mycket med att engagera och informera. Det är min uppgift att vara påläst och se till att alla vet att om de har frågor som rör facket så kan de komma till mig.
Det handlar om att skapa facklig ”goodwill” och ibland rent av opinionsbilda. Vi jobbar också hårt på att skicka våra medlemmar på LO:s utbildningar.
Kan du nämna två fackliga eller facklig-politiska frågor som du ser som särskilt viktiga idag?
Frida: LAS-frågan är högst aktuell, och där är ju också vårens varsel ett bra exempel på vad som händer om man urholkar anställningstryggheten. Folk inom min bransch förlorade jobbet över en natt utan att det fanns några nya jobb att få. Utöver detta står vi inför en väldigt osäker avtalsrörelse. Visita har kommit med ett nollbud vilket är väntat, men vi vet inte riktigt hur vi ska möta det i den situation som Corona har fört med sig, eftersom den lett till att hot om strejk är ganska tandlöst. Det känns både svårt och deppigt och är något vi pratar mycket om. Om något visar det ändå hur beroende vi är av facklig solidaritet, och om vikten av att vi i arbetarrörelsen stöttar varandra.
Ålder: 31
Bor: Kortedala, Göteborg
Familj: Singel, Hunden Boris.
Fritidsintresse: Segling och båtar, träning. Det blir mycket yoga och dans, djur och politik.