Kortare arbetstid, hårdare kamp mot arbetslivskriminalitet och bojkott av israeliska varor. När Byggnads samlades till kongress fattades flera uppmärksammade beslut, och Kim Söderström återvaldes till ordförande när en majoritet valde att avvisa valberedningens förslag. Vi har talat med byggnadsarbetaren och Vänsterpartiets riksdagskandidat Morgan Svensson om ett förbund som präglas av självförtroende, framtidstro och en vilja att flytta fram positionerna för landets byggnadsarbetare.
Facklig vänster: Du är aktiv i Byggnads i Skåne. Vilka intryck har du från Byggnads kongress som avslutades i helgen?
Morgan: Mitt starkaste intryck är att det finns ett stort självförtroende i förbundet. Det märks att Byggnads inte nöjer sig med att förvalta det som finns, utan vill påverka samhällsutvecklingen och ta strid i frågor som är viktiga för medlemmarna. Det fanns en tydlig vilja att diskutera både klassiska fackliga frågor och större samhällsfrågor. Samtidigt upplevde jag en stark sammanhållning kring att Byggnads ska vara ett kämpande förbund som står nära sina medlemmar.
Facklig vänster: Sittande ordförande Kim Söderström var inte föreslagen av valberedningen men blev ändå vald av kongressen. Det tyder på att han har ett starkt stöd ute bland medlemmarna. Vad gör honom så populär?
Morgan: Jag tror att många upplever att Kim talar byggnadsarbetarnas språk och har kvar kontakten med verkligheten ute på arbetsplatserna. Han uppfattas som rak, tydlig och orädd. Många känner att han säger det de själva tänker kring oseriösa arbetsgivare, arbetslivskriminalitet och behovet av att sätta medlemmarnas villkor först. Han känns helt enkelt äkta.
Facklig vänster: Den organisatoriska satsningen ”Unga Byggare” har lett till att Byggnads fått många yngre förtroendevalda. Vilken roll spelade de i kongressdebatten?
Morgan: De märktes tydligt. Det finns ett självförtroende och ett engagemang hos många yngre företrädare som inger hopp inför framtiden. De är ofta väl förberedda och vana vid att argumentera. Samtidigt finns en respekt för erfarenheten hos äldre kamrater. Jag upplevde inte någon generationskonflikt, utan snarare ett generationsskifte där nya krafter tar plats och för förbundet vidare.
Facklig vänster: Byggnads har satsat på studier med utbildningen ”Vägen framåt” för att stärka medlemmar och förtroendevalda ideologiskt i debatten ute på arbetsplatserna. Kommer den fortsätta?
Morgan: Allt tyder på det. Tvärtom upplever jag att studieverksamheten ses som en av förbundets viktigaste framtidssatsningar. Ett starkt fack bygger inte bara på avtal och förhandlingar utan också på kunskap och bildning. Om medlemmarna förstår varför samhället ser ut som det gör blir de också bättre rustade att förändra det. Det handlar inte om att tala om för människor vad de ska tycka, utan om att ge dem verktyg att tänka själva.
Facklig vänster: Byggnads är ett av de LO-förbund som tagit strid för att svenska kollektivavtal ska gälla alla som arbetar i Sverige. Sades det något om hur den fortsatta kampen ska föras mot de oseriösa arbetsgivarna och deras låglönekonkurrens?
Morgan: Ja, det fanns en tydlig beslutsamhet. Grundprincipen är enkel: samma arbete i Sverige ska ge samma lön och villkor. Arbetsgivare ska inte kunna dumpa löner genom att utnyttja människor eller kringgå kollektivavtal. Kampen handlar både om lagstiftning, myndighetssamverkan och facklig organisering. Det handlar ytterst om att försvara den svenska modellen mot dem som försöker tjäna pengar på att undergräva den.
Facklig vänster: LO:s förra kongress tog ställning för 30 timmars arbetsvecka med bibehållen lön skulle drivas på avtalsvägen och lagstiftningsvägen. Den frågan var uppe på Byggnads kongress. Hur gick resonemangen där? Hur kommer Byggnads driva på för arbetstidsförkortning? Varför är det en viktig fråga?
Morgan: Det fanns ett starkt stöd för målet om arbetstidsförkortning och sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. En stor del av debatten handlade dock om hur tydligt Byggnads skulle binda upp sig vid just det kravet och undvika att förhandla bort ambitionen redan innan förhandlingarna ens börjat. Många ombud ville nagla fast förbundet vid målet och skicka en tydlig signal både till medlemmarna och arbetsgivarna om vart man är på väg.
Samtidigt försökte förbundsstyrelsen hitta formuleringar som kunde samla kongressen och undvika en öppen förlust i votering. Man kan se det som en kompromiss, men också som ett tecken på hur stark opinionen för arbetstidsförkortning faktiskt är inom Byggnads idag.
I grunden är det här en klassisk facklig fråga. Arbetarrörelsens historia är historien om kampen om tiden – åtta timmars arbetsdag, semester och lediga helger. När produktiviteten ökar måste också vanligt folk få del av vinsterna, inte bara genom högre löner utan genom mer tid för familj, återhämtning och ett rikare liv. För byggnadsarbetare, som ofta har tunga och slitiga jobb, är det dessutom en viktig arbetsmiljöfråga.
Facklig vänster: Byggnads tog beslut om bojkott av israeliska varor och satte som mål att få med sig hela LO. Norska LO har ju redan tagit ett sådant beslut. Men Byggnads är det första svenska LO-förbund som inte bara fördömer Israels folkmord och ockupation utan även beslutar att själv bojkotta Israel. Varför är det en viktig facklig fråga?
Morgan: Fackföreningsrörelsen har alltid handlat om internationell solidaritet. Vi har historiskt tagit ställning mot apartheid i Sydafrika och mot diktaturer som förtryckt människor och fackliga rättigheter. När människor utsätts för ockupation, krig och systematiska övergrepp är det naturligt att den fackliga rörelsen reagerar. För många handlar detta inte om utrikespolitik i största allmänhet, utan om att stå upp för folkrätten, mänskliga rättigheter och principen att alla människor har samma värde.
Facklig vänster: Du kandiderar till riksdagen för Vänsterpartiet i kommande val. Vilka frågor tycker du som byggnadsarbetare är viktigast att driva politiskt i det kommande valet?
Morgan: För mig handlar det om att återupprätta tryggheten för vanligt folk. Fler ska kunna leva på sin lön, få en pension att leva på och ha råd med ett hem. Vi behöver ta tillbaka kontrollen över arbetsmarknaden och bekämpa arbetslivskriminaliteten. Vi behöver investera i bostadsbyggande, infrastruktur och klimatomställning på ett sätt som skapar bra jobb.
Men framför allt måste vi återupprätta tron på att arbete ska löna sig och att samhället står på vanligt folks sida. Sverige byggdes av människor som gick till jobbet, betalade skatt och organiserade sig tillsammans för att förbättra sina villkor. Jag tror att många byggnadsarbetare idag efterfrågar just det: rättvisa spelregler, trygghet och respekt för dem som faktiskt bygger landet – inte bara för dem som äger det.