Skip to main content

Organisera för facklig makt!

Förra året deltog ett antal fackliga aktiva från Sverige i den internationella utbildningen Organizing for Power. Sam Carlshamre pratade lite kort med Robert Mjörnberg som gick utbildningen förra året, om vad den går ut på, och varför man borde söka.

-Hej Robert! Kan du berätta lite kort om vad Organizing for Power är för något och vem det är som organiserar det?

Det är en internationell facklig utbildning för att skapa och ge verktyg för organisering. Utbildningen hålls av Rosa Luxemburg Stiftung, som man väl kan kalla för en tysk motsvarighet till ABF, kopplad till Vänsterpartiets tyska systerparti Die Linke.

-Du deltog ju i den här utbildningen förra året – hur fungerade utbildningen och vad kräver den av deltagarna?

Jag tyckte att det var en bra, omtumlande och intensiv utbildning. Det är väldigt koncentrerat och man får mycket information, kombinerat med praktisk erfarenhet, både nationell och internationell.

Utbildningen är digital och sker i ett antal block. Man har löpande möten varje vecka, tillsammans med människor från hela världen. Sen har man även möten nationellt där man arbetar i olika temablock, alla kopplade till konkret organisering.


-Vad får man som fackligt aktiv ut av att gå den här utbildningen skulle du säga?



Man får med sig verktyg för organisering som traditionellt kanske saknas inom svensk fackföreningsrörelse. Det handlar om verktyg som utgår ifrån att det finns en väldigt svag facklig organisering till att börja med. Facklig basorganisering helt enkelt.

-En central del av upplägget är att man lär sig av folk från andra länder. Vad kan man som svensk plocka upp på så sätt?

På ett sätt blir det ju ett slags ”historiskt perspektiv”: man får lära sig av kamrater som kanske har samma problem som vi hade för hundra år sedan. Men också påminns man om andra perspektiv som kan vara användbara. Svensk fackföreningsrörelse är ju i mångt och mycket förvaltande idag. Den här utbildningen blir ett slags sätt att vända på steken och fokusera på att bygga upp organisering, snarare än att förvalta en position.

Sen är det ju helt enkelt otroligt häftigt att sitta och diskutera med människor som kanske möter samma problem i sin fackliga vardag som man själv, fast de befinner sig i Nepal, Belgien eller USA.

-Om du skulle säga en sak som du har tagit med dig från din utbildning, vad skulle det vara?

Att jag fått verktyg för just de branscher som är svåra att organisera för oss i svensk arbetarrörelse. Till exempel gig-jobb, men också delar av äldreomsorgen, personlig assistans och så vidare. Där lärde mig Organizing for power väldigt mycket.

-Tack Robert!


Tack själv!

 

Marknadsskolan slår mot lärarnas arbetsmiljö

Det svenska skolsystemet skapar segregation och betygsinflation. Även arbetsmiljön för lärarna påverkas negativt. Facklig vänster bad Amanda Möllenhoff, lärare på fritidshem i Stockholms stad och fackligt engagerad i Lärarförbundet, förklara hur det hänger ihop.

– När lönsamhet går före drabbas både verksamheten och vår arbetsmiljö, men marknadsskolan dränerar även den kommunala skolans resurser. En effekt är att man skär ner på de olika stödfunktionerna vilket medför att man får lägga mycket tid på sånt som egentligen inte ingår i ens arbetsuppgifter. Barngrupperna har också blivit större i relation till antalet vuxna och lokalerna. Det medför ökad stress och utsatthet för höga bullernivåer. 

Facklig vänster: Vilka är dom största fackliga utmaningarna?

– Just nu pågår en stor omorganisering av lärarfacken där alla lärare för första gången kommer ingå i samma förbund. Därför är det extra viktigt att vi bygger en starkare sammanhållning mellan våra yrkesprofessioner, ökar anslutningsgraden och blir ett starkare fack. Det ska vara en självklarhet att bli medlem och engagerad på sin arbetsplats.

Facklig vänster: Hur kan skolan bli en bättre arbetsplats? 

– Lärarna behöver en hållbar arbetssituation. Marknadsskolan måste avskaffas och staten bör ta tillbaka ansvaret över skolan. Det kan vi möjliggöra genom att fortsätta påverka, värva kollegor och genom att rösta på Vänsterpartiet i höst! 

“Vi inom arbetarrörelsen måste våga vara självkritiska”

På knappt två år som partiledare har Nooshi Dadgostar gjort rejält avtryck. Vänsterpartiet har tagit strid om marknadshyrorna och ändrat både ton och profil. Men vad är Vänsterpartiet för parti egentligen, och vad vill man? Vi tog ett snack med Nooshi själv för att få svaren.

Facklig vänster: Under våren har det skrivits en del om att Vänsterpartiet ska bli ett parti för folk som gillar att ”äta kött, köra bil och åka på charter”. Vad menas med det egentligen?

– Haha, ja det där var ju en lite rolig formulering som många journalister fastnade för. För oss är poängen tvärtom att inte om man äter kött eller inte som är det viktiga. Folk hör hemma hos Vänsterpartiet för att vi kämpar för deras intressen, inte för att de har en viss livsstil.

Facklig vänster: Hur menar du då?

– Poängen med politik kan inte vara att säga åt folk att ta ansvar för att bli bättre människor. Det är politikens ansvar att bygga ett samhälle där vi alla tillsammans kan leva våra liv bättre. Ett samhälle som ger vanliga människor mer makt och inflytande. För mig är det uppgiften för ett arbetareparti som Vänsterpartiet. 

Facklig vänster: Det här med att vara ett arbetareparti och en del av arbetarrörelsen, vad betyder det för dig?

– För mig är det ganska enkelt. Ett arbetarparti är ett parti driver en politik för vanliga löntagare. Som ser till att de får mer plånboken och schysstare villkor på jobbet. Som bygger en välfärd som fungerar och trygghetssystem som fungerar.

– Men det handlar också om makt: om att våga utmana den lilla ekonomisk elit som tjänar grova pengar på att andra har osäkra anställningar och kassa löner. Det hänger ihop också. Trygga, starka löntagare har mycket bättre möjligheter att säga ifrån och organisera sig. Både på jobbet och i vardagen och kring de stora politiska frågorna. 

Facklig vänster: En fråga som hemsöker arbetarrörelsen idag är att många som tidigare röstade på Socialdemokraterna gått till Sverigedemokraterna. Vad tror du att det beror på?

– Vi kan prata hur mycket som helst om åsikter och värderingar. Men jag tror att det också är viktigt att vi inom arbetarrörelsen vågar vara självkritiska. En stor del av förklaringen är ett djupt missnöje med att Socialdemokraterna inte gjort jobbet. Man ser att välfärden brister och att avtal och löner dumpas, utan att arbetarrörelsen tar strid på allvar.

Facklig vänster: Ja, varför borde den som är missnöjd med hur Sverige utvecklats egentligen lägga sin röst på Vänsterpartiet?

– Därför att det enda som kan vända utvecklingen är vänsterpolitik förstås! En rasistisk politik som ställer arbetare mot arbetare kan bara göra oss alla svagare. Det är inte flyktingar som tjänar på avtalsdumpning och försämrade villkor. Det är tvärtom de som är mest utsatta som ofta drabbas hårdast. 

– Men alla rör sig också uppåt om vi lyfter golvet. När vi ser till att svenska avtal gäller för alla som jobbar i Sverige, när vi reglerar gigjobb och osäkra anställningar, när vi stärker a-kassan och sjukförsäkringarna, då är det bra för alla och det stärker oss alla. Det är det som är arbetarrörelsens kärna, och det är exakt motsatsen till allt Sverigedemokraterna står för.