På knappt två år som partiledare har Nooshi Dadgostar gjort rejält avtryck. Vänsterpartiet har tagit strid om marknadshyrorna och ändrat både ton och profil. Men vad är Vänsterpartiet för parti egentligen, och vad vill man? Vi tog ett snack med Nooshi själv för att få svaren.

Facklig vänster: Under våren har det skrivits en del om att Vänsterpartiet ska bli ett parti för folk som gillar att ”äta kött, köra bil och åka på charter”. Vad menas med det egentligen?

– Haha, ja det där var ju en lite rolig formulering som många journalister fastnade för. För oss är poängen tvärtom att inte om man äter kött eller inte som är det viktiga. Folk hör hemma hos Vänsterpartiet för att vi kämpar för deras intressen, inte för att de har en viss livsstil.

Facklig vänster: Hur menar du då?

– Poängen med politik kan inte vara att säga åt folk att ta ansvar för att bli bättre människor. Det är politikens ansvar att bygga ett samhälle där vi alla tillsammans kan leva våra liv bättre. Ett samhälle som ger vanliga människor mer makt och inflytande. För mig är det uppgiften för ett arbetareparti som Vänsterpartiet. 

Facklig vänster: Det här med att vara ett arbetareparti och en del av arbetarrörelsen, vad betyder det för dig?

– För mig är det ganska enkelt. Ett arbetarparti är ett parti driver en politik för vanliga löntagare. Som ser till att de får mer plånboken och schysstare villkor på jobbet. Som bygger en välfärd som fungerar och trygghetssystem som fungerar.

– Men det handlar också om makt: om att våga utmana den lilla ekonomisk elit som tjänar grova pengar på att andra har osäkra anställningar och kassa löner. Det hänger ihop också. Trygga, starka löntagare har mycket bättre möjligheter att säga ifrån och organisera sig. Både på jobbet och i vardagen och kring de stora politiska frågorna. 

Facklig vänster: En fråga som hemsöker arbetarrörelsen idag är att många som tidigare röstade på Socialdemokraterna gått till Sverigedemokraterna. Vad tror du att det beror på?

– Vi kan prata hur mycket som helst om åsikter och värderingar. Men jag tror att det också är viktigt att vi inom arbetarrörelsen vågar vara självkritiska. En stor del av förklaringen är ett djupt missnöje med att Socialdemokraterna inte gjort jobbet. Man ser att välfärden brister och att avtal och löner dumpas, utan att arbetarrörelsen tar strid på allvar.

Facklig vänster: Ja, varför borde den som är missnöjd med hur Sverige utvecklats egentligen lägga sin röst på Vänsterpartiet?

– Därför att det enda som kan vända utvecklingen är vänsterpolitik förstås! En rasistisk politik som ställer arbetare mot arbetare kan bara göra oss alla svagare. Det är inte flyktingar som tjänar på avtalsdumpning och försämrade villkor. Det är tvärtom de som är mest utsatta som ofta drabbas hårdast. 

– Men alla rör sig också uppåt om vi lyfter golvet. När vi ser till att svenska avtal gäller för alla som jobbar i Sverige, när vi reglerar gigjobb och osäkra anställningar, när vi stärker a-kassan och sjukförsäkringarna, då är det bra för alla och det stärker oss alla. Det är det som är arbetarrörelsens kärna, och det är exakt motsatsen till allt Sverigedemokraterna står för.