Författare: gunnarwestin81

Hennes drivkraft, och energi går inte att ta miste på. Utöver det lokala arbetet med klubben ansvarar för hon för produktionen av Seko Stockholms medlemstidning, och i höstas var hon engagerad i Sekos förhandlingsdelegation på Spårtrafikavtalet. Efter bara några år som fackligt förtroendevald har Monika Roll hunnit få en hel del erfarenheter som hon gärna delar med sig av.

För Monika följde det fackliga engagemanget på det politiska. Och vikten av att engagera och organisera fler i både fack och parti känns självklart: ”Bra idéer och program är inte särskilt mycket värda om vi inte är många som är beredda att stå bakom och genomföra dem”.

Facklig vänster: Du är lokförare på pendeln i Stockholm och fackligt engagerad i Seko Stockholm. Hur började ditt fackliga engagemang?

Monika: Det var faktiskt mitt politiska engagemang som började innan det fackliga. Jag gick med i Vänsterpartiet 2017 och blev sedan fackligt aktiv på min arbetsplats ett år senare, 2018. Då hade jag redan jobbat på järnvägen i över 10 år. Jag har alltid haft hjärtat på rätt ställe men tog inte steget att bli förtroendevald förrän då.

För mig är den ideologiska drivkraften stark. När jag tänker på kraften som finns hos kollektivet och vad vi kan åstadkomma när vi organiserar oss blir jag väldigt ödmjuk. Att få vara en liten del i att se till att vårt lokala avtal på arbetsplatsen följdes och att verka för förbättringar tillsammans med de andra medlemmarna och förtroendevalda kändes viktigt. Min kompis satt i den lokala klubbstyrelsen och när vi pratade om att jag kanske också borde ta steget att bli fackligt aktiv kändes valet där och då enkelt.

Facklig vänster: Vad är det bästa du vet med att vara fackligt engagerad?

Monika: När kollegan som sagt att den klarar sig utan facket blir övertygad och går med. Då vi genom allt från kommunikation till förhandlingar lyckats få någon att inse värdet av ett fackligt medlemskap.

Facklig vänster: Vad är det tuffaste?

Monika: Att smälta upplevelsen av att du hade kunnat göra bättre, som dessvärre slår emot en då och då. Att ta nederlag, när resultatet inte blev det vi hoppats på och sedan förklara det för de medlemmar det berör.

Som förtroendevald är det en fördel att ha en hyfsad självkänsla och pondus, men samtidigt ska du veta att du inte är någonting utan medlemmarna. Det är ju de som har valt dig till att företräda dem och de som bär upp dig.

Facklig vänster: Vad tänker du är det viktigaste i det fackliga arbetet för att involvera och delaktiggöra medlemmar och lokalt förtroendevalda i den fackliga verksamheten? Och vad är dina bästa tips på hur man kan arbeta för att bli en stark motpart på arbetsplatsen?

Monika: Var synlig i fikarummet och där kollegor rör sig, både fysiskt och digitalt. Målet är att alla kollegor ska veta vad klubben gör och hur det går att nå er. Ha många kontaktkanaler och se till att vara tillgängliga. Det är också viktigt med öppenhet. Delge vad som händer i förhandlingar och vad styrelsen pratar om. Ha en dialog med medlemmarna och ställ många frågor så att så många som möjligt är med och utformar klubbens inriktning. Det är en bra början.

När det gäller arbetet med lokala förtroendevalda är det viktigt att fördela ansvaret. Ingen enskild person bör vara oumbärlig på sin post. Sträva alltid efter att öka kunskapsnivån och kompetensen bland de förtroendevalda så ni kan täcka upp för varandra. Låt samtidigt alla göra det de är bra på och det som de brinner för.

När det gäller samverkan med arbetsgivaren är det en fördel att försöka ligga steget före. Lägg tid och energi på att försöka förstå hur arbetsgivaren resonerar och fungerar, vilken instans på företaget som är ansvarig för vad och vad ni har för målsättning med den aktuella förhandlingen. Dagens chatt-funktioner är bra kommunikationsverktyg mellan möten. Låt alla få säga sitt och se till att väga in perspektiven från medlemmar ni varit i kontakt med i det aktuella ärendet.

Vi inom vänstern brukar ju säga att förändringar sker i språng, och precis så är det. Att ha byggt upp förtroende, sammanhållning och en gemensam identitet bland de fackliga medlemmarna på arbetsplatsen är avgörande då det börjar storma rejält, exempelvis vid en konflikt. Även då är ansvarsfördelningen och ett tydligt ledarskap avgörande för om ni kommer gå segrande ur striden. Att alltid ha med perspektivet att ni förbereder er för de strider som kan tänkas komma, även i det dagliga fackliga arbetet, är viktigt.

Facklig vänster: Vad tänker du om dagens politiska situation och om situationen för löntagarna på den svenska arbetsmarknaden? Vilka är de fackliga eller facklig-politiska frågor som du ser som särskilt viktiga att driva?

Monika: Naturligtvis att stoppa förslagen om en försämrad anställningstrygghet. Ett drömscenario vore om frågan kunde maskas i riksdagen fram till valet 2022. Om Vänsterpartiet och sossarna då lyfter den i valrörelsen så svenska folket får rösta om den. Vill de ha en regering som tycker att arbetsgivare ska få handplocka folk de vill säga upp utan att ange saklig grund eller vill de ha en ökad trygghet för löntagarna?

Ojämlikheten i samhället har ju ökat drastiskt sedan nyliberalismen etablerade sig för några decennier sedan. Arbetslöshetssiffror på 7-8 procent har gjorts permanenta. Antalet otrygga anställningar har eskalerat, företeelser som hyvling av arbetstiden och utnyttjande av bemanningsanställda likaså.

Vänstern har tyvärr tappat mark. Valet 2018 gjorde de röda partierna sitt sämsta val sedan 1920. En politik för högre sysselsättning baserad på massiva statliga investeringar tror jag är avgörande. Inte bara för att det skulle ingjuta framtidstro då vi går in i ett gemensamt samhällsprojekt, utan också för att det skulle utmana nyliberalismen, eller rentav hela kapitalismen.

Det skulle skapa utrymme för fler och bättre reformer för de breda folklagren i Sverige. Högre ersättning om du blir arbetslös, ett bättre pensionssystem, tandvård som en del av sjukförsäkringen och utbyggd barnomsorg på obekväma tider skulle kunna vara några exempel på det.

Facklig vänster: Vad tänker du om arbetarrörelsen, hur kan den bli starkare och vinna segrar?

Monika: Jag tror att den ekonomiska politiken är avgörande för en stark och inflytelserik arbetarrörelse framöver. Jag är en av de som varit pådrivande länge för en annan ekonomisk politik för Vänsterpartiet. Vi har tryckt på att det är klokt att nyttja möjligheten till lånefinansiering då realräntan faktiskt i dagsläget är negativ. Det är gratis att låna!

Nu har partiet till följd av Coronakrisen anammat en linje byggd just på detta. Att de offentliga finanserna ska gå med underskott för att investera i sysselsättning, infrastruktur och en grön omställning. Det är kanon! Dock får det inte sluta i någon halvmesyr för vår del. Vårt mål måste vara att bryta med en nyliberal ekonomisk politik en gång för alla!

Utöver det naturligtvis att vi fortsätter med ett gediget arbete för värvning och organisering både till partiet och facket. Det tål att upprepas igen: bra idéer och program är inte särskilt mycket värda om vi inte är många som är beredda att stå bakom och genomföra dem.

Mer om Monika

Ålder: 33 år

Bor: Vällingby

Familj: Sambo och en dotter på 6 år

Fritidsintresse: Styrketräning, lära mig allmänbildande saker och politik (i synnerhet ekonomisk politik)

Musik/kulturintresse: Klassiskt, visor, gubbig rock och dansband. Jag kryper ur skalet och erkänner att jag nog håller samma musik högst som landets boomers! Mozart, Ulf Lundell och Sven-Ingvars hör till favoriterna.

Joakim Häggkvist är fackligt aktiv i Fastighetsanställdas förbund och verksam som skyddsombud hos en av Sveriges mest utskällda arbetsgivare, statligt ägda Samhall. Trots att klimatet mot dom anställda och mot fackliga kan vara tufft vägrar Joakim att ge upp. Hans fackliga engagemang och glöden han känner för arbetsmiljöfrågorna bottnar i övertygelsen att arbetare måste hålla ihop och vara starka tillsammans. Facklig vänster fick till en intervju.

Facklig vänster: Du arbetar som lokalvårdare på Samhall och är bl.a. aktiv som skyddsombud. Hur började ditt fackliga engagemang?

Joakim: Mitt fackliga engagemang började när jag började jobba, vilket var i tjugoårsåldern. Jag jobbade på Samhall som lokalvårdare, där jag blev vald till skyddsombud. Engagemanget kom sig av att jag tidigt fick ett stort intresse för arbetsmiljöfrågorna. Mina arbetskollegor ska ha en god arbetsmiljö och jag med. Jag brinner fortfarande för att vi ska ha en bra arbetsmiljö, och det är genom facklig organisering vi kan få det. I någon mening har jag säkert påverkats också av att föräldrarna engagerade sig, min mamma var t.ex. lokalt förtroendevald i fackklubben på sitt jobb.

Det fackliga engagemanget fortsatte också när jag jobbade som kyrkvaktmästare, men då inom Kommunal. Jag hade hand om tolv kyrkor som skulle underhållas. Nu, sedan några år, är jag tillbaka på Samhall och jobbar med lokalvård på 50 procent. Jag städar tillsammans med några andra på en butik, Willys i Skäggetorp. Det är en stor anläggning med både butikslokaler och kontorsutrymmen.

Utöver det är jag verksam som skyddsombud på 50 procent, vilket till stor del består i att gå skyddsronder på flera matbutiker. Jag har också varit med och bildat fackklubb, och vi har nu en klubbstyrelse med åtta ledamöter. Fyra kamrater i klubbstyrelsen, inklusive jag själv, sitter också i Fastighets avdelningsstyrelse i Mjölby. Där är också min son Andreas aktiv, som också jobbar på Samhall.

Facklig vänster: Vad är det bästa du vet med att vara fackligt engagerad?

Joakim: Det bästa är att det fackliga engagemanget ger möjlighet att vara ute och träffa arbetskamrater på andra arbetsplatser, främst i samband med skyddsronder. Vi är väldigt utspridda, och det är inte helt enkelt att hitta varandra, men via det fackliga lyckas vi hålla ihop. Jag tycker mycket om att vara ute och prata om arbetsmiljöfrågorna, dels för att dom intresserar mig, dels för att det är så uppskattat. Kollegorna har många frågor och vill ofta ha hjälp och svar på frågor, och det är fint att ha förtroendet och möjligheten att kunna vara det stödet. Jag tycker också om att informera om dom fackliga försäkringarna, som också är en del av uppdraget som skyddsombud i Fastighets. Försäkringarna är viktiga, och det finns många som inte känner till innehållet, så det behövs verkligen informeras om. Och även det brukar vara väldigt uppskattat.

Facklig vänster: Vad är det tuffaste med att vara facklig?

Joakim: Det finns många brister i arbetsmiljön för Samhalls-anställda, och det är många gånger så att arbetsledningen inte respekterar oss som gör jobbet. Det är inte ovanligt att arbetsledningen försöker pressa anställda att arbeta trots att man har ont och det värker i kroppen, och trots att man säger det. När vi påtalar att vi behöver bli fler som gör jobbet är det inte ovanligt att vi får till svar att ”då får ni byta arbetsplats”. En del av problemen kan vi konfrontera genom att agera som skyddsombud, och jag har lagt 66a* vid fler än ett tillfälle. Det är inte alltid det hjälper, men ibland leder det till förändringar som är till det bättre.

En svår situation som uppstår emellanåt är när enskilda medlemmar kommer direkt till oss, och inte vågar gå till cheferna med kritik på grund av att dom är rädda. Då är det inte sällan så att cheferna tar ut ilskan på oss fackliga när dom tycker att de enskilda medlemmarna ska snacka direkt med dom, men det är ju inte alltid så enkelt, och vi måste alltid stå upp för våra medlemmar. Men det vanliga är att vi erbjuder oss att följa med som vittnen och stöd till medlemmen, och det brukar bli bäst då. Efter många år som fackligt aktiv hanterar jag ändå de flesta sådana situationer med en trygghet i insikten att vi har rätten på vår sida.

Facklig vänster: Hur jobbar du med dina fackliga kamrater för att involvera medlemmarna i verksamheten och för att vara en stark motpart på arbetsplatsen?

Joakim: Vi ligger på och ser till att dom kommer på de möten som klubben ordnar. Det är åtminstone två större medlemsmöten per år, och dom har vi på arbetstid. Vi ordnar även medlemsmöten i avdelningen, som vi ofta kombinerar med tipspromenad och grill. Det är viktigt med social samvaro i det fackliga arbetet. Dom flesta på arbetsplatserna i Linköping och Motala är också med i facket. Men vi kan bli fler ändå. Bland annat har vi flera kollegor som p.g.a. tidigare arbete inom industrin är felorganiserade och är med i IF Metall trots att dom borde vara med i Fastighets. IF Metall har lite billigare medlemsavgift, så det är inte helt enkelt att övertyga dem, men förhoppningsvis kan vi få fler att inse att de ska vara med i det fackförbund som faktiskt kan företräda dom.

Facklig vänster: Vilka frågor ser du som särskilt viktiga idag, politiskt och fackligt?

Joakim: Det viktigaste är att vi arbetare ska vara starka tillsammans, det är så vi kan förbättra vår situation, och därför är det viktigt att fackföreningsrörelsen håller ihop i frågan om anställningstryggheten och inte ger upp LAS. Vi ska inte ge oss vika, det handlar ju om saker vi fått för att vi kämpat, och våra rättigheter ska vi inte ge upp lättvindigt. För oss som är anställda i Samhall, och för många av Fastighets lokalvårdare, är frågan om att höja lönerna också en mycket viktig fråga. Vi har löner på omkring 23 000 kr före skatt, så solidariska låglönesatsningar är jätteviktiga för att vi inte ska halka efter, och kunna leva värdigt.

Jag anser också att efterlevnadsförsäkringen som vi omfattas av via det fackliga medlemskapet borde omfatta fler familjemedlemmar, och inte bara den person som man har uppgett att man lever med.

Mer om Joakim:

Ålder: 49 år

Bor: I en hyresrätt i Skänninge, en tätort som ligger mellan Motala och Mjölby.

Familj: Lever som singel med den yngre av sönerna, Alexander som är 20 år gammal.

Fritidsintresse: Det är framförallt fritidspolitiken där jag engagerar mig för Vänsterpartiet. Sen tycker jag om promenader, att vara ute och cykla, och trivs överhuvudtaget väldigt bra i naturen. Och givetvis att umgås med kompisarna.

Musik: Christer Sjögren är den stora favoriten. Tycker också om att lyssna på radio, och då helst Mix Megapol och den relativt nya kanalen Star F5 (som kör mycket 70, 80, och 90-talsmusik). Det är avkopplande att ha radion i gång!

*Att ”lägga en 66a” innebär att framföra en skriftlig begäran om arbetsmiljöåtgärd, som ett skyddsombud kan lämna till arbetsgivaren. Den åberopar sjätte kapitlets sjätte paragraf i Arbetsmiljölagen. Om inte arbetsgivaren åtgärdar de påtalade riskerna kan skyddsombudet vända sig till Arbetsmiljöverket för att begära åtgärder.

Johan Torgå är en facklig veteran i ordets rätta bemärkelse. Som tidigare mångårig klubbordförande för Livs-klubben på Orkla Foods i Örebro har han gjort många lärdomar. Få har missat Johans och klubbens engagemang för vinarbetare i Sydafrika. Men Johan har också mycket att säga om facklig gräsrotsorganisering, bl.a. om vikten av medlemsdemokrati och om värdet av sociala aktiviteter. Facklig vänster fick till en intervju om vikten av facklig demokrati och solidaritet.

Facklig vänster: Du har många års facklig erfarenhet från din tid, bl.a. som ordförande för Livs-klubben på Orkla Foods i Örebro, där du arbetade i 29 år fram till pensionen. Vilka är dom viktigaste lärdomarna du gjort i det fackliga arbetet?

Johan: Det tar tid att bygga upp ett bra fackligt arbete, speciellt när det inte funnits så mycket av gemensamma fackliga strider. Demokrati är en mycket viktig hörnstomme som arbetet måste vila på. Helst ska medlemmarna ha samma information som styrelsen. Detta är inte alltid helt enkelt, men måste vara en grundinställning. Arbetsgivaren vill helst att så mycket som möjligt är sekretessbelagt, ofta ”för att inte skapa onödig oro”. Den fällan ska man inte gå på. Naturligtvis är personliga saker inte allmängods, där måste man vara helt konsekvent, men när förändringar, neddragningar o.s.v. ska förhandlas är det mycket viktigt att alla är mycket välinformerade. Denna information kan ju ske på olika sätt, men ett sätt som vi försökte göra var att ge ut ett informationsblad.

Vid ett tillfälle när företaget planerade stora neddragningar rapporterade vi kontinuerligt i vårt medlemsblad vad företaget hade för idéer och hur vi agerade i förhållande till det. Företaget blev mycket störda av detta och tyckte att det skulle skapa onödig oro, men jag tror att det är bättre att veta vad som händer än att tro saker baserat på rykten.

En annan del i det demokratiska är att vi aldrig skriver på våra lokala avtal utan att vi röstat på ett medlemsmöte.

En sak som också är viktig är att kunna ta kritik. Ingen gör alltid rätt och kritiska medlemmar är mycket viktiga för att förbättra saker. Det är flera gånger som medlemmar sagt att de vill gå ur, men där det slutat med att de tagit på sig förtroendeuppdrag.

En sak som vår klubb också försökt göra är att ordna sociala aktiviteter. Vi har t.ex.  gått på stadsvandringar, haft vinprovning av sydafrikanska viner och info och diskussion om vinarbetarnas villkor och oftast avslutat med att äta ihop på någon restaurang.

En sista sak, jag börjar nog bli lite långrandig. En klubbstyrelse kan inte utföra underverk hur bra dom än är. Aktiva medlemmar är basen och det är inte alltid så lätt att få till. I vår klubb hade 20-25% av medlemmarna någon typ av förtroendeuppdrag. Vi samlar alla fackligt förtroendevalda till en träff fyra gånger per år, där vi dels går igenom hur det är på de olika arbetsplatserna, och delar med oss av information som de förtroendevalda sedan kan dela vidare.

Facklig vänster: Du har redan nämnt det i fråga om sociala aktiviteter i er fackliga verksamhet. Ingen som följt dig har nog missat ditt och fackklubbens engagemang för solidaritet med sydafrikanska vinarbetare. Vad har varit drivkraften? Och vad har engagemanget gett för resultat?

Johan: Solidaritet är själva kärnan i den fackliga idén och när tillfället dök upp diskuterade vi saken i styrelsen. Vi hade inbjudna gäster på ett par medlemsmöten, som berättade om de villkor som de sydafrikanska lantarbetarna lever under och tog där beslut om att skänka pengar ur klubbkassan till det sydafrikanska lantarbetarfacket CSAAWU. Det har blivit en naturlig del av klubbens verksamhet. Det finns en arbetsgrupp med för närvarande sex personer som är engagerade. Som mest var vi 8-9 personer och det var över 10% av medlemmarna. Alla medlemmar hålls informerade om vad som händer i Sydafrika och vi har också haft besök av sydafrikanska kamrater på klubbmöten. Sedan 2013 kallar vi detta solidaritetsprojekt för ”Livsmedelsarbetare för Solidaritet” och sedan ett par år deltar också en livsklubb från Stockholm i arbetet. Jag tror att på fabriken har detta arbete skapat en större kunskap om hur villkoren kan se ut i andra länder och att det är mycket som förenar oss som arbetare, oavsett nationalitet och hudfärg. Jag tror också att medlemmarna känner en stolthet över vad vi åstadkommit.

När det gäller resultat i Sydafrika så var vi en viktig del i att CSAAWU överlevt. De var illa ute ekonomiskt åren efter de stora lantarbetarstrejkerna. Våra ekonomiska bidrag tillsammans med andras räddade dem. I samband med vinarbetarstrejken på Robertson Winery 2016 samlade vi in över hundratusen kronor till deras strejkkassa. Genom åren har vi samlat in mellan 300 000 och 400 000 kr till CSAAWU. Men om vi ser på solidaritetens andra sida så agerade CSAAWU när Findus i Bjuv skulle läggas ned. Den solidariteten gjorde stort intryck på livsmedelsarbetarna på Findus. Samma sak gäller flytten av Göteborgs Kex och nu den hotande flytten av produktion från min gamla fabrik till Norge. Det är detta som är skillnaden mellan välgörenhet och solidaritet – välgörenhet går en väg medan solidariteten går åt båda håll.

Vill man veta mer om detta så finns det en Facebook-sida som heter ”Livsmedelsarbetare för Solidaritet” och på Youtube finns det en film som vi gjort, Skuggsida.

Facklig vänster: Många arbetsplatser inom livsmedelsproduktion utsätts för avveckling när arbetsgivare flyttar produktion till andra länder i jakten på konkurrensfördelar. Även fabriken i Örebro har drabbats av detta. Vad tänker du om detta? Hur kan man arbeta fackligt för att försvara arbetstillfällen i en globaliserad värld där arbetsgivarnas möjligheter att pressa kostnader på det här sättet ökar?

Johan: Det här är en svår fråga och som jag ser det står vi inom fackföreningsrörelsen rätt handfallna. Jag tror att det är mycket viktigt att stödja varandra över landgränserna, oavsett om flytten gynnar ens egen arbetsplats. Sedan tror jag att vi måste bli mycket bättre på att skapa opinion i sådana här frågor. Vi måste gå utanför fabriksgrindarna och söka stöd. Tyvärr är det ofta så att många ger upp innan man tagit striden. Vi borde inom fackföreningsrörelsen sätta oss ner och diskutera strategier och idéer om hur vi skulle kunna organisera kamp. Jag tror också att denna diskussion hör hemma i Vänsterpartiet. Hur kan vi agera för att stödja en sådan facklig kamp. Men de drabbade fackklubbarna måste också bli bättre på att begära hjälp. Internationell facklig solidaritet borde finnas på dagordningen på fler arbetsplatser och i partiföreningar.

Facklig vänster: Vad skulle du säga har varit det bästa med att vara fackligt engagerad, respektive vad som har varit svårast?

Johan: Det bästa är när man ser att det man varit engagerad i gett resultat. Jag hade ett urklipp från Livs tidning Mål och Medel från början av 1990-talet där det stod att vår arbetsplats hade de lägsta lönerna, under Konservavtalet, i Sverige. När man tittade ett par decennium senare hade vi de högsta livsmedelsarbetarmedellönerna inom Orkla Foods.

Det som är svårast är att få till den medlemsaktivitet som man vill ha. Att tycka att fackföreningarna ska vara folkrörelser och att få till den aktiviteten är inte lätt. Det är lätt att man faller i den fällan att man blir fixaren, den facklige superhjälten.

Facklig vänster: Kan du nämna två fackliga eller facklig-politiska frågor som du ser som särskilt viktiga idag?

Johan: En fråga som engagerat mig är ändringarna i LAS. LAS och speciellt turordningsreglerna är viktiga i det lokala fackliga arbetet. Det är mycket sorgligt att fackföreningsrörelsen inte har hållit en gemensam front. Att Kommunal och IF Metall tillsammans med tjänstemannafack kommit överens med arbetsgivarna i en överenskommelse som sedan ska ligga till grund för lagändringar är allvarligt. Jag tycker att de har sålt ut övriga, för vilka denna överenskommelse inte är bra, milt sagt. Där tycker jag att Vänsterpartiet ska stå kvar i sin kritik.

En andra fråga är all denna produktion som flyttar utomlands till länder med lägre löner, eller där företagen ser andra fördelar med nedläggningar och flyttar. Här står vi handfallna både från fackligt och politisk håll. Inom livsmedelsindustrin har detta varit en trend rätt länge nu. Jag har inga svar här, men det är en viktig fråga.

Mer om Johan:

Ålder: 69 år

Bor: I bostadsrätt i Örebro.

Familj: Fru, 3 döttrar och 6 barnbarn.

Fritidsintresse: Internationell solidaritet, politiska frågor, sommarstuga, natur och barnbarn.

Favoritmat: Stekt fläsk, rösti och lingonsylt. Hemmagjord glass.

Favoritmusik/kultur: Lars Winnerbäck, Lisa Nilsson, Bo Kaspers orkester. En bra bok jag nyligen läst är Svart historia av Peter Widén. När det gäller film så är Magnolia en favorit, en annan är Land och Frihet av Ken Loach.